Fortsätt till huvudinnehåll

Super- bra test

På nån site, man glömmer var, men man hittar dit av outgrundliga anledningar, läste jag en sjustegslista, eller om det var åtta nio, med frågor som skulle utröna om du var alkoholiserad, eller fanns i riskzonen för att bli.
Till min förvåning svarade jag ja på flera av de där frågorna.
Har någon någonsin ifrågasatt ditt bruk av alkohol? t.ex.

Har ni haft en tretton- fjortonåring hemma när bag in boxen stått på bästa köksplatsen?
"Är du alkis eller?!" sa ungen, inte en, inte två gånger, utan varje gång ett glas hälldes upp från den där kranen.
Det gick så långt att jag helt krasst slutade köpa bag, slutade dricka när han såg.
Stigmat, ensamstående mamma med bag in box var inget jag ville att han skulle koppla ihop med sin mamma.

Dricker du i hemlighet? var mycket riktigt ett annat diagnoskriterium.
Ja, jag måste svara ja, då i lönn från sonen, numer när alkohol och mammor är mer balanserat hos ungen har jag en ny kontrollant vid min sida, jag passar nämligen på när Mannen inte är med.
"Du dricker för mycket MRs S." säger han i alla fall.
Jag säger att det ingår i mitt system med nåt då och då, men jag avtar i drickande, definitivt.
Dricker i hemlighet. Konsumerar ytterst ytterst lite alkohol.
Det är ingen större sorg i det. Ganska bra.
Men: det där testet, det kanske fångar in flera i riskzon, men att jag hamnade där måste vara ett grandiost misstag?
Jag? - En nykter presumtiv alkoholist kanske?

Kommentarer

  1. Jag har varit gravid och ammat så mycket under 2000-talet så jag vet nog inte vad en "normal" konsumtion innebär. Heller en liten skvätt oftare än mycket på en gång, tycker jag. Och visst tänker man till med en tonåring i huset.

    SvaraRadera
  2. Ja, den där skvätten är kvalitet på liv, inte sant.Och med alkohol och ungar kan man ju tänka att dom skulle lära sig av att man komsumerade brukligt och klokt inför deras ögon. Men om en med sina barnögon tror att det är alkoholiserande att ta sig ett glas, då kan man också välja att avstå. Jag vet inte. Det finns väl många rätt. Jag höll mig till infon som kom på posten i den där Alkoholparlören.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Skär av den bara ...

Hur många mer än Sigrid Hjerten har dött av en slarvigt utförd lobotomi? I Måns Berthas dokumentär Det vita snittet talas om en ung ung flicka på fyra år som dog bara några dagar efter operationen där man snittade bort vitala delar av hennes hjärna. Dokumentären ger oss en historisk översikt och berättar att hjärnkirurgi började användas av Gottlieb Burckhardt 1888, och 1936 lanserades av portugisen Egas Moniz lobotomin, efter grekiska leuko (vit materia) och tomé (kniv), denna psykokirurgi spreds snabbt till en rad länder. Walter Freeman m.fl. förfinade ingreppet och den första utförda lobotomin av Freeman style i Sverige skedde 1944. Sedan dess har ungefär 4500 svenskar lobotomerats, 50% blev hjälpta, 1/3 del fick allvarliga personlighetsförändringar och 1 av sex dog. 2007 utfördes det senaste ingreppet på Karolinska sjukhuset. "Ja hade ingen lust precis till lobotomin ... ja, för jag förstod att det va nå lurt me're." säger Lisbeth Östman i dokumentären. Hon berä...