Fortsätt till huvudinnehåll

Vila din sorg Cheri

Såg "Tomi Ungerer mot USA", på Svt, den samhällskritiska franska karikatyrtecknaren berättar där om sitt spännande liv, visar oss sin blick, visar oss sina skarpa teckningar.
Jag sa till A: se det här, se det, det är bra!
Vi såg Ungerer mitt i Black Power rörelsen, växla mellan franska och engelska, 60- tal, massor av afrikan- americans som mobiliserade. Vi äter varann, menade Ungerer, jag har precis börjat förstå det lite grann. Omvända kraftperspektiv. Över-& under- ordning som växlar.

A säger inte så mycket, men han tittar, jag gissar att det gör ont, det här är nu för honom, förr var det over there, inget som han kände varje gång han gick till affären, men nu är han här,mitt i utanförskapet.
Hela den där kampen dom fört därborta in The US, så fjuttigt minnet eller ens vetskapen om den är nu, här ... nu ÄTER vi, exotiserar, och den delen av festen där Den svarta äter Vit dit går vi aldrig med våra narcissistiskt uppblåsta identitetskonstruktioner, men jag är där ibland, korta men djupdykande besök innan jag slänger mig tillbaka till min överordnade trygghet.

 Just nu bevittnar jag hur insikterna om rasismens historia i väst kommer till en människa. Smekmånadsåret är över. Nu faller insikter som klusterbomber inuti ens hjärta, en inser hur hemskt det varit för dom som kom först, han erfar hur det känns. Nu bleknar den där floskeln att det var förr, inte längre, med vilken afrikaner som visar vita turister slavmonumenten i Väst Afrika ursäktande försöker lindra skulden som de vita får när de står där med sina Nikons på magarna, nu förtydligas hur den ursäkten är en ur underläget konstruerad fet lögn.
Svart hud och vita masker. Som massajerna som ställdes ut på Eskilstunaparkens zoo och som sa till dem som kritiserade tilltaget att det här är ju Kul! Javisst.

Jag vet inte vad vi ska göra med As växande insikter. När han tittar på sin hud och säger att han överallt inser att han  inte tillhör kan jag känna det omöjliga.  Antingen hittar man sin identitet och accepterar clownrollen, eller blir vit, eller så flyr man, back on track.

Formellt kunde det vara enklare för mig att flytta. Men i längden drar jag också det kortare strået där, är efter, tillhör inte. Och det är det här Ungerer vet, för att där, over there, har man förhållt sig så mycket längre till de här frågorna. Ska det vara så djävla stor skillnad? Är det historien vi inte kan skaka av oss, eller vad ÄR det?
 I vårt äktenskapliga mellanrum utspelar sig hela jävla kolonialhistorien, medborgarrättsrörelsen, den strukturella diskrimineringen, kriget mot "terrorn", könsmaktsordningen, och det allmänmänskliga existentiella tvivlet. Här vilar inga sorger.

Kommentarer

  1. Fick en massa tankar av ditt inlägg, som den pepparkaka jag är, men jag nöjer mig med att lägga in en länk till ett klipp ur en av de starkaste dokumentärer om rasism som jag sett. The color of fear.
    http://www.youtube.com/watch?v=yt-o8RZpxT8

    SvaraRadera
  2. BIna, vad spännadne, det är liksom udden av allt, att väcka tanken, inget färdigt, många frågor, inga svar ... men frågorna. Ska kolla den dokumentären, nu flyttar jag mest.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...