Fortsätt till huvudinnehåll

Dödlig outsiderromantik

Fan, jag har tappat greppet om min trädgård. Tappat greppet om hela mig själv.
Såg på Sommarkobra där fotografen - eller om hon var den som inte ville kalla sig Fotograf längre för att reproduktion medelst kamera/or ser ut som den gör i dag och därför har befriat från dokumentärkravet och i stället öppnat för förväntad konstnärlighet också för fotografit - Nan Golding: sa att hon under några år inte hade gått ut, annat än på natten.  Jävla modigt alltså, tänkte jag. (Ja, jag svär mycket när jag tappat greppet om trädgård.). Tänk om man skulle? så lockande! bara skita i det, att gå ut?!

Nä, på dan sen, för det här tittades på sen natt, satte jag upp mål: projekt Greppet!
Gör något du hest undviker, varje dag! tvärtemot Nan Golding, alltså, för även jag fattar, på dagtid, att den förverkligade outsiderromantiken är för andra hårdingar än jag.

Jag måste ju tvätta, och städa, och handla mat ... därför revolutionerade jag stort i mitt hem genom att trotsa motviljan och köra fram dammsugaren samt moppa golvet med grannens Vileda- kit. Sen kom regnet, och jag kunde inte ens gå ut ... stod liksom i dörren och småsprang på stället men fick vända om.


Kommentarer

  1. Gud ja!
    Tappade själv greppet i fredags. Hela helgen är faktiskt borttappad. Bestämde mig dock tidigt för att låta det vara så. Det är ganska skönt i bland, eller hur?

    SvaraRadera
  2. Tappat greppet är bara förnamnet.
    Men vissa dagar blir så.
    Det är ganska befriande det med.

    (Såg inte din andra kommentar förrän igår.
    Den är besvarad nu).

    /Marie

    SvaraRadera
  3. Kaffepulver: Det är det, och jag tänkte på det när jag skrev att mycket hållar jag krampaktigt tag i så att det andra itne kommer in. Borde släppa greppet oftare, ändå har jag tappat så mycket hela tiden, av mig själv ... (ingen enkel sak det här).

    Marie! att vara tappad i gott sällskap låter mycket betryggande. OCH befriande, vart ska man? och varför? Ska läsa din kommentar, nu ... ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...