Fortsätt till huvudinnehåll

Av bön infriad?

Det här med Svanberg är lustigt.
Hur ord ska betyda allt tillslut. Några ord, som valdes till kaffet, nä skulle inte tro det, mer troligt på en långmiddag med rådgivare a-ö där det krampades fram hur Svanis ord skulle få BP att överleva den här varumärkeschimären.
Hastigt inkallad till Obamas skamvrå (han har ju också en label att försvara).
Och därefter uttvingad på trappen till Vita huset, för att göra stor avbön ...
Skämdes han för sig själv? Skämdes han för sina innehållslösa felsägningar? Skämdes han för hyckleriet?
Vad betyder det för honom, för den mediekonsumerande massan ; att han säger att han lider med dem som drabbats, att han skall göra allt för att hindra ytterligare följder.
Där blir det ju lite som med Kronprinsessans så ofta uttryckta vurm att tjäna SVERIGE, som om även ett kungahus måste producera sina konsumenter nuförtiden.
För Kronprinsessan och hennes blivande make tycks älska att tjäna varenda liten korvstoppare, sopåkare, dagdrivare i det här landet för att det är så spännande.
Man får inte stöta sig med någon. Man är såld.
Och på trappor står man sen och säger saker för att blidka den blinda massan.
Det är väl i stort sett där och endast då som rollerna är ombytta, tjänarna som herrefolk.
Kommer han på bröllopet tro, Svanberg?

Kommentarer

  1. The small people.
    Ett sånt ordval kan väl ändå inte skyllas på bristande språkkunskaper? Vad ville han ha sagt? Var det kortvuxna han syftade på? People hade räckt. Han ordval avslöjar honom.
    Äh, jag ska inte hålla på. Jag ska dra upp mungiporna och vara tyst och le.

    Men det är för jäkligt med oljan. Fast han Svanberg klarar sig nog.

    SvaraRadera
  2. Ja, ett sånt förbannat genomskinligt mediaspektakel. Small people ... my ass att hans pudel var äkta. Vem fan pratar han/dem för? Why? De fryser bara utbetalningarna till aktieägarna för att finansiera saneringen. Det är skrämmande att aktieägarnas utdelningar kan finansiera detta som jag uppfattar stora katastrofläge. Va fan ska dem med alla stålarna till? Revolutionen, eller fortsatt opiumrusigt fattigfolk?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...