Fortsätt till huvudinnehåll

Till Salu

Ja, man undrar ju vad som händer med Anna Anka nu?
Hur ska hon få sina stålar?
Och ... knugen som ska hosta upp till halva bröllopsräkningen.
Här har jag själv fullt sjå med att budge på ett egentligen kompromissat lite trashigt ojekt till bostad.
Man kan förlora allt på ett bräde.
Och tllslut tvingas bosätta sig i en ordinär etta nånstans i Öster.
Hur har folk nerver.
Somligas budgivningar pågår i dagar.
Om jag bara hade plussat upp mitt sista med 100 papp hade jag nog rott hem 'ett.
Men attans. Nu är mitt enda hopp att den andra kombattanten var ägarn själv som till slutspurten ändå måste kasta in handduken. Hur sannolikt är det?
Not. Inte noll, men i närheten, känns det som.
Äsch. Det kunde ha varit vi kommer jag nu tänka när jag kör förbi huset där de lyckliga budgivarvinnarna komemr att ha det så flott så  flott med megabadrum med jacuzzi och plats för schäslong. Enda haken var en omedelbar närhet till motorväg. Därav den lilla lilla strimma av chans att vi kunde ha rott hem detta. Nu gjorde vi alltså inte det. Vad det verkar. Så hela panikinsatsen med blixtinkallad mäklare på oljigt uppdrag blir nu ett startklarprojekt. Om vi inte ångrar oss.

Kommentarer

  1. Var glad att slippa motorvägen! Den låter mer än man vill tro... ;)

    SvaraRadera
  2. JAg tror du har rätt, för i morse när jag det första jag gjorde öppnade dörren för att kolla hur blommorna mådde och därute var det mest koltrastar och långt bort en byggarbetsplats som klonkade då tänkte jag detsamma ...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...