Fortsätt till huvudinnehåll

Till Salu

Ja, man undrar ju vad som händer med Anna Anka nu?
Hur ska hon få sina stålar?
Och ... knugen som ska hosta upp till halva bröllopsräkningen.
Här har jag själv fullt sjå med att budge på ett egentligen kompromissat lite trashigt ojekt till bostad.
Man kan förlora allt på ett bräde.
Och tllslut tvingas bosätta sig i en ordinär etta nånstans i Öster.
Hur har folk nerver.
Somligas budgivningar pågår i dagar.
Om jag bara hade plussat upp mitt sista med 100 papp hade jag nog rott hem 'ett.
Men attans. Nu är mitt enda hopp att den andra kombattanten var ägarn själv som till slutspurten ändå måste kasta in handduken. Hur sannolikt är det?
Not. Inte noll, men i närheten, känns det som.
Äsch. Det kunde ha varit vi kommer jag nu tänka när jag kör förbi huset där de lyckliga budgivarvinnarna komemr att ha det så flott så  flott med megabadrum med jacuzzi och plats för schäslong. Enda haken var en omedelbar närhet till motorväg. Därav den lilla lilla strimma av chans att vi kunde ha rott hem detta. Nu gjorde vi alltså inte det. Vad det verkar. Så hela panikinsatsen med blixtinkallad mäklare på oljigt uppdrag blir nu ett startklarprojekt. Om vi inte ångrar oss.

Kommentarer

  1. Var glad att slippa motorvägen! Den låter mer än man vill tro... ;)

    SvaraRadera
  2. JAg tror du har rätt, för i morse när jag det första jag gjorde öppnade dörren för att kolla hur blommorna mådde och därute var det mest koltrastar och långt bort en byggarbetsplats som klonkade då tänkte jag detsamma ...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: