Ja, man undrar ju vad som händer med Anna Anka nu?
Hur ska hon få sina stålar?
Och ... knugen som ska hosta upp till halva bröllopsräkningen.
Här har jag själv fullt sjå med att budge på ett egentligen kompromissat lite trashigt ojekt till bostad.
Man kan förlora allt på ett bräde.
Och tllslut tvingas bosätta sig i en ordinär etta nånstans i Öster.
Hur har folk nerver.
Somligas budgivningar pågår i dagar.
Om jag bara hade plussat upp mitt sista med 100 papp hade jag nog rott hem 'ett.
Men attans. Nu är mitt enda hopp att den andra kombattanten var ägarn själv som till slutspurten ändå måste kasta in handduken. Hur sannolikt är det?
Not. Inte noll, men i närheten, känns det som.
Äsch. Det kunde ha varit vi kommer jag nu tänka när jag kör förbi huset där de lyckliga budgivarvinnarna komemr att ha det så flott så flott med megabadrum med jacuzzi och plats för schäslong. Enda haken var en omedelbar närhet till motorväg. Därav den lilla lilla strimma av chans att vi kunde ha rott hem detta. Nu gjorde vi alltså inte det. Vad det verkar. Så hela panikinsatsen med blixtinkallad mäklare på oljigt uppdrag blir nu ett startklarprojekt. Om vi inte ångrar oss.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Var glad att slippa motorvägen! Den låter mer än man vill tro... ;)
SvaraRaderaJAg tror du har rätt, för i morse när jag det första jag gjorde öppnade dörren för att kolla hur blommorna mådde och därute var det mest koltrastar och långt bort en byggarbetsplats som klonkade då tänkte jag detsamma ...
SvaraRadera