Real or not Real?

Flygplatser är en genre för sig,  inbördes finns det förstås en hierarki. Men att komma utifrån myllret och sorlet i det svepande lätt sepaifärgade ljuset och kliva ut ur dammet med ett lager sot i ansiktet och plötsligt stå i Taxfree på Dakars flygplats skapar en naturkatastrofartad chock. Och då förstår man ändå att Dakar inte är Paris eller New York, eller Hong Kong.
Utanför köper man Escada Sentiment, kopian förvisso, för 40 kr, därinne betalar man 59€ för originalet förstås, fast det vetefan just där: det skulle kunna vara lyxkopian, ett kakpaket som utanför kostar 3 kr kostar där 3€ (Gud, ja du, mitt tangentbord på den här gamla lappen saknar ikonen för  €!). Det bildades ingen trängsel precis när jag svepte runt bland hyllorna, expediten slöt upp och ville rådslå, jag tjuvsprayade Escadan naturligtvis, och hon log när jag jämförde priserna, det är tre månadslöner! sa jag och skakade på huvudet! Jag har blivit så pass gammal att jag affekterat ger uttryck för såna här prekära fakta nuförtiden.

Likadant i Istanbul. Hermes har butik där, bland andra, och när jag för tjugonde gången tog min runda och passerade denna dörrhåla tittade jag automatiskt in på det mycket glest hängda svala plaggen i milda kulörer och med expediten dekadent uppgivet hängandes vid disken tänkte jag osökt på Greta Gaarbo och såna som hon, kanske Bodil Malmsten om hon hade stålar, intellektuella damer utan fet genusanstrykning men med klass, såna som dem skulle klä i Hermesstramt, fint skuret. Burberryrutiga väskor hängde i nästa bås, köptes på markanden i Grand Yoff för 30 kr, på flygplatsen vågade jag inte ens gå in för att dra i prislapparna, rutorna är klassiska, välavvägd form, en genial design, förstås. Rutigt: hur genialt som helst! inte sant ... Jag tror nog att de visar upp sig i transithalalrna världen över bara för att befästa sina varumärken, för det är ju INGEN som handlar. EN reklamruta på en flygplats liksom, hej å hå. Alla marknader sätter sina priser utefter kundernas plånbok, inte produktens kvalitet. Det är märkligt.

Kinesernas gata på vägen in mot centrum i Dakar är den allra billigaste säger A, där kan man köpa leggins i världens alla modeller för 10 kr, om man är infödd, Senegales alltså, jag menade inte Kines nu om nån trodde det. På H&M kostar de hundralappen för anständigt enfärgade, på Åhlens betalar man lite mer, närmare tvåhundra för ett tjockt par med knappar i ett sidosprund, alla har dem väl det gemensamt att dem hänger irriterat i grenen om man väljer en för liten storlek, one size säger tjejen på marknaden och kollar på mig och lägger till: passar även dig. Ingen finkänslighet, och ingen kredd för att räknas som kränkt eller förolämpad. Men jag tar dem och de sitter bra, även på mig, god spänst i elasten.

Nu hittade jag NordicFeel.se på nätet, säljer Prada Edt för 325, och då fattar jag faktiskt inte hur det kan vara halva priset jämfört med priset i taxfreen, för jag gick där och drömde om Prada och tänkte att den köper jag ALDRIG, för 635 balobas. Hostar jag upp 325 får jag säkert en av de mer exklusiva kopiorna, bara den luktar och dröjer kvar.