Fortsätt till huvudinnehåll

Perspektiv?

I går när jag satt bredvid maken i bilen funderade jag på om jag skulle ta upp det med honom.
När vi var hos mina föräldrar gick han utan förklaring bara in och satte sig vid teven när ALLA vi andra satt ute i det för oss MAGISKT UNDERBARA vädret.
Ska jag, ska jag inte? tänkte jag där jag satt och vägde för och emot, men tillslut bestämde mig för att inte, kanske det vid ett senare tillfälle skulle dyka upp en bra pedagogisk möjlighet att förklara mina behov, slog det mig och jag tyckte då förstås att jag var fantastiskt strategisk och ömsint.
Väl hemma drog jag i min ensamhet femtontusen maskrosor ur marken alltmedan han stekte fisk.
Efter många timmar med öppna dörrar och ljuva sommartid och alltihop strålade vi samman bakom buxbomhäcken och vi avhandlade detta med vad budgivningar är och hur det påverkar och då sa han att han hade gått in till soffan hemma hos mina föräldrar eftersom han bara ville gråta när han såg hur besviken jag blev av att förlora den där budgivningen.
Jag kom av mig, och kände hur mitt svarta moln till kontrollfreakymani förgiftade mitt hjärta lite till.
Du ville så gärna ha det, sa han.
Jag sa nog inget, vad jag minns.

Sensmoral: avvakta, vänta, avvakta igen, lugna ner dig, tänk efter, ta't lugnt, tänk gott om folk: reagera.

Kommentarer

  1. Saker som å ena sidan kan störa mig, när folk inte gör som man tycker borde vara självklart, kan å andra sidan göra mig så himla glad, för det befriar också mig från den (ibland) alltför styrda samvaron. Ju hårdare regler för hur man ska umgås, desto mer drar jag mig undan.

    Din man hade ju ett synnerligen bra skäl, men också utan det, att bara behöva gå undan för sin egen skull, tycker jag är skäl nog. Kram och trevlig helg!

    SvaraRadera
  2. Ja, det är precis rätt! och det som stör mig, är att jag så ofta kommer på hur mycket jag själv är med och skapar de där konventionerna kring vad som är normalt. Men jag försöker lära mig, jag försöker och att vara två ur olika kulturer sätter alltid allt detta rätt upp i ljuset. Trevlig helg till dig me´. Du kanske rentav ska springa GBG - varvet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...