Fortsätt till huvudinnehåll

Utanför köksfönstret

Fåglar sjunger, solen segar sig ut ur diset, i trädgården kommer grön strån upp ur de lökar jag tokhandlade mig sönder på i höstas. Jag har glömt vad. Ungarna har rensat rabatter, rensat huset, homemakeovrat, stiliserat, minimaliserat. Och så dimper vi ner med annu fler trummor, två Guinean balafoner, afrikansk traditionell medicin, prylar och sand, vänder upp och ner på ordningen, stökar, jag tror det skär lite inombords hos dem, för de hade det så bra tillsammans har i huset när vi var borta.
Älskade ungar.
Skatteåterbäring. Voila, vilken välkommen överraskning! Inget berg av olustigt saltade räkningar.
Och så uppdrag granskning som glädjer mig eftersom jag än en gång insett att den tredje statsmaktens frihet inte kan underskattas i betydelse.
Frid och frihet! Sängen för mjuk.
Familjen så underbart omtänksam och kärleksfull.
Så priviligierat.
Jag ska ta bilen till MAXI, välja och vraka av allt som jag i min vildaste fantasi skulle kunna komma på att jag vill ha. Tacksam, hel och frisk, hemma efter en lång resa utan incidenter, utan olyckor, utan sjukdom.

Kommentarer

  1. Välkommen hem! Måste verkligen kännas annorlunda efter din resa.
    Nu får du grotta in dig i allt det som innebär att leva i västvärlden. Gelehallon, kaffekokare, badkar och annat livsviktigt. :D

    SvaraRadera
  2. Tack Wettex!
    Kaffet intaget, med fralla, yoghurt, apelsin, musli. Och jag undrar varför jag inte har badkar, varför!?!

    SvaraRadera
  3. Välkommen tillbaka!

    Ja, här i Götet behöver en del tydligen inte ett gott samvete som huvudkudde. Jag studsade i soffan när jag såg Uppdrag granskning.

    SvaraRadera
  4. Smultron, jag misstänker att det är förre kommunalrådets arbetsrutiner somvarit väl salta och ganska kända,en tät koppling mellan stad och näringsliv kan se sådan ut, och det var väl hans måtto, grisfasoner, när man vet att gamlingarna på hemmen äter smulor i sparivern.

    SvaraRadera
  5. Det var ungefär vad maken sa, fast inte lika målande. ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Skär av den bara ...

Hur många mer än Sigrid Hjerten har dött av en slarvigt utförd lobotomi? I Måns Berthas dokumentär Det vita snittet talas om en ung ung flicka på fyra år som dog bara några dagar efter operationen där man snittade bort vitala delar av hennes hjärna. Dokumentären ger oss en historisk översikt och berättar att hjärnkirurgi började användas av Gottlieb Burckhardt 1888, och 1936 lanserades av portugisen Egas Moniz lobotomin, efter grekiska leuko (vit materia) och tomé (kniv), denna psykokirurgi spreds snabbt till en rad länder. Walter Freeman m.fl. förfinade ingreppet och den första utförda lobotomin av Freeman style i Sverige skedde 1944. Sedan dess har ungefär 4500 svenskar lobotomerats, 50% blev hjälpta, 1/3 del fick allvarliga personlighetsförändringar och 1 av sex dog. 2007 utfördes det senaste ingreppet på Karolinska sjukhuset. "Ja hade ingen lust precis till lobotomin ... ja, för jag förstod att det va nå lurt me're." säger Lisbeth Östman i dokumentären. Hon berä...