Fortsätt till huvudinnehåll

Amaronen

Hur rann den inte ner i strupen dar jag satt med Arno under mig, nedanfor mig, pa den utmed flodens bank hangande baren av glasbalkong satt jag och sag Ponte Veccio i vantan pa att den plotsligt funna lokala favoritrestaurangen skulle oppna for kvallsmiddag, hur smakade den inte: Amaronen, den forsta jag nagonsin fatt?
Servitrisen som val tyckte jag sag odsligt ensam ut dar jag satt kom for husets rakning med ett fat med ostar, och jag at alltsa de har salta smakrika ostarna till de Florentinska vinernas Rolls Royce och sag solen ga ner over bron dar guldsmederna hamrade och smidde sina glamorosa verk.

I gar nar vi skulle ga hem efter en lang dag hos en familj hann det bli morkt och rejalt kallt inna vi kom i vag. Hungriga och frusna, ja det blaste kallt, tavlade vi om vem som kunde bracka den enes mathagringar, min slutade med kall cherryjos, och sen Amarone och ostar, A ville ha grillad kyckling Afra. Mitt i allt det har fantiserandet passerade med vissa svarigheter en man pa cykel oss dar pa den morka sandvagen, nar han kommit ett tiotal meter fram for den lockande roken av nybakat brod in i vara nasor sa vi sprang och hann upp honom och fick tag pa en varm baguett som vi brot och delade under promenaden dar vi tillsist ocksa kunde passera en gatuforsaljare och hamta hem den dar kycklingen, men nan cherryjos blev det inte, men saval mangojos.

Livets gladje ar relativ. Har i den kontrastrika vardagen dar mina blandningar av kunskaper och erfarenheter  i motet med alla nya miljoer och manniskor ibland satter igang ett forvirringsnummer av grandiost slag, dar mina behov kontra andras behov blir labyrinter utan garnnystan-ande for att hitta hem, har vaxlar det mellan gladje, karlek, ledsamheter och vrede. Snart ar mangon fardig. cheshewnotterna ar atbara, jordnotterna och en annan frukt jag aldrig forut sett, och lite annat.

Nu borjar skinnet bli brunt, haret som ett frissande svinto och det tvattar jag val var tredje dag med en hink vatten och en skopa, och det ar en sensuell upplevelse, att halla vattnet over kroppen, vi drar det ur en brunn dar vattennivan nu i slutet av torrperioden ar femton meter ner vilket gor det uppvarmt av jorden.

Over and out, tillbaka till mannen, som jag nu efter fem timars franvaro (poolbesok pa vit mans-hotellreservat, spagetti och kottfarsas, kalla drickor) faktiskt saknar a lot.

Kommentarer

  1. Det låter helt enkelt bara så härligt. I mina öron. När allt flyter på enligt svenskt manér är det underbart att få följa med i din andra värld. Känna dofterna, det av jorden uppvärmda vattnet och mangojosen i strupen.

    Kram.

    SvaraRadera
  2. Åh, det kommer bli lika spännande att höra hur du uppfattar det att komma hem och se på "vårt" med ny blick och erfarenheter.

    SvaraRadera
  3. vilken upplevelse du är med om, glad att du skriver. Det är en upplevelse att läsa också!

    SvaraRadera
  4. Tack for kontakt tjejerna! Kanns overkligt att vara off allting och sen se att ni foljer med, STORT hjarta for det! Puss puss

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...