Fortsätt till huvudinnehåll

Amaronen

Hur rann den inte ner i strupen dar jag satt med Arno under mig, nedanfor mig, pa den utmed flodens bank hangande baren av glasbalkong satt jag och sag Ponte Veccio i vantan pa att den plotsligt funna lokala favoritrestaurangen skulle oppna for kvallsmiddag, hur smakade den inte: Amaronen, den forsta jag nagonsin fatt?
Servitrisen som val tyckte jag sag odsligt ensam ut dar jag satt kom for husets rakning med ett fat med ostar, och jag at alltsa de har salta smakrika ostarna till de Florentinska vinernas Rolls Royce och sag solen ga ner over bron dar guldsmederna hamrade och smidde sina glamorosa verk.

I gar nar vi skulle ga hem efter en lang dag hos en familj hann det bli morkt och rejalt kallt inna vi kom i vag. Hungriga och frusna, ja det blaste kallt, tavlade vi om vem som kunde bracka den enes mathagringar, min slutade med kall cherryjos, och sen Amarone och ostar, A ville ha grillad kyckling Afra. Mitt i allt det har fantiserandet passerade med vissa svarigheter en man pa cykel oss dar pa den morka sandvagen, nar han kommit ett tiotal meter fram for den lockande roken av nybakat brod in i vara nasor sa vi sprang och hann upp honom och fick tag pa en varm baguett som vi brot och delade under promenaden dar vi tillsist ocksa kunde passera en gatuforsaljare och hamta hem den dar kycklingen, men nan cherryjos blev det inte, men saval mangojos.

Livets gladje ar relativ. Har i den kontrastrika vardagen dar mina blandningar av kunskaper och erfarenheter  i motet med alla nya miljoer och manniskor ibland satter igang ett forvirringsnummer av grandiost slag, dar mina behov kontra andras behov blir labyrinter utan garnnystan-ande for att hitta hem, har vaxlar det mellan gladje, karlek, ledsamheter och vrede. Snart ar mangon fardig. cheshewnotterna ar atbara, jordnotterna och en annan frukt jag aldrig forut sett, och lite annat.

Nu borjar skinnet bli brunt, haret som ett frissande svinto och det tvattar jag val var tredje dag med en hink vatten och en skopa, och det ar en sensuell upplevelse, att halla vattnet over kroppen, vi drar det ur en brunn dar vattennivan nu i slutet av torrperioden ar femton meter ner vilket gor det uppvarmt av jorden.

Over and out, tillbaka till mannen, som jag nu efter fem timars franvaro (poolbesok pa vit mans-hotellreservat, spagetti och kottfarsas, kalla drickor) faktiskt saknar a lot.

Kommentarer

  1. Det låter helt enkelt bara så härligt. I mina öron. När allt flyter på enligt svenskt manér är det underbart att få följa med i din andra värld. Känna dofterna, det av jorden uppvärmda vattnet och mangojosen i strupen.

    Kram.

    SvaraRadera
  2. Åh, det kommer bli lika spännande att höra hur du uppfattar det att komma hem och se på "vårt" med ny blick och erfarenheter.

    SvaraRadera
  3. vilken upplevelse du är med om, glad att du skriver. Det är en upplevelse att läsa också!

    SvaraRadera
  4. Tack for kontakt tjejerna! Kanns overkligt att vara off allting och sen se att ni foljer med, STORT hjarta for det! Puss puss

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...