Isflak

Slog ner is från taket. Lyktan på verandan fläktes upp, locket flög av men glasväggarna klarade sig.
På samma sätt som jag innan dess sprang ifrån bilen och hoppades på att jag skulle hinna tillbaka från banken inom tio minuter eftersom redan p-vakten stod där och klockade bilarna omkring, så sket jag i att gå ner och rädda lyktan. Äh, tänkte jag, Det Går Nog.
Det går nog. För mig med att äta Lariam, malariaprofylaxen som de flesta blir helt kokko av, psykiskt MYCKET instabila med hallisar, mardrömmar, ångest och annat. Men för mig Går Det Nog. Och lika bra gick det att ställa bilen utan att få tag på p-biljett och springa in till Friskis för att hinna med passet. Det gick!
Ibland går de int, really not!
Jag är något av en expert på att verka cool ändå. Då.
För Illmar Reepalu går det inte, just nu. Vad han än säger sitter det någon petimeter och försöker misstolka till att han ÄR ANTISEMIT.

Du har en STOR släkt nu Mrs S, sa A häromdan när det hölls barndop för familjens nytillskott.
Jaha, sa jag, vad vill dom mig? Jag kan säga såna saker, så krasst liksom. Men han börjar fatta det nu. Nu har vi i stället så roligt åt våra respektive "sidor". Jag är glad för att jag inte förställt mig, från början ens. Och med släkten är det min rädsla, för antalet, och förväntningarna. Vem ska jag bli där? någonsin en av dem, eller alltid en främling? En gång tittade hans syrra på mig och frågade A hur jag tvättar, hon utgick från att nån gjorde det åt mig. Abbi säger att jag arbetar som en Afrikansk kvinna. Det säger mer om hans förväntan än om mig. De tror vi är patroner allihop. En del är ju det, vill va det. Med ROT RUT och RIT avdrag. Vilka avdrag vill jag göra? I Östersjön sitter femtio båtar fast i isen. Det är en vacker allegori.