Inte behöver man läsa särskilt många läsarkommentarer på artiklar och blogginlägg som går till storms mot det dem kallar "feminism" innan man blir MYCKET fundersam.
Varifrån kommer alla dessa åsiktsmaskiner med alla ess rätt i sin egen rockärm? Och varför skriver dem med en sådan frenesi? En sån indignation? Som om dom hatar hela djävla fenomenet att män påstås ha mer systemisk-makt än kvinnor. Som om dom hatar budbärarna, som om dom hatar terminologin, som om dom hatar genusvetenskapen.
Ärligt talat!?! Var sitter alla dessa frispråkiga murvlar och trycker, min granne, din?
Varifrån kommer alla dessa åsiktsmaskiner med alla ess rätt i sin egen rockärm? Och varför skriver dem med en sådan frenesi? En sån indignation? Som om dom hatar hela djävla fenomenet att män påstås ha mer systemisk-makt än kvinnor. Som om dom hatar budbärarna, som om dom hatar terminologin, som om dom hatar genusvetenskapen.
Ärligt talat!?! Var sitter alla dessa frispråkiga murvlar och trycker, min granne, din?
Jag håller med. Det finns en sorts självrättfärdigande hämndlystnad i den här antifeminismen som skrämmer mig.
SvaraRaderaDet kanske går att förklara ur någon form av djuppsykologiskt perspektiv men jag väljer att inte förstå.
Eller så är det bara en vanlig rutten högerpöbel...
Ja, och efter ett tag när man läser runt, så ser man ju i och för sig att det är ganska så många som återkommer och dyker upp igen och igen, hamrar ut sin frustration. Men, jag minns en av mina kompisars farsa, mycket blå, han orerade om den förhatliga socialdemokratin så det small i takbjälkarna så fort han fick chansen. Gud va överklassen hatade den, och Palme, inte minst, det är nog samma gäng. Visst, så är det nog: en del tror att "feminism" kommer ur sosseland och att den skall bekämpas utifrån det perspektivet, och kanske var det därför, tills för alldeles nyligen, som borgarna vägrade kalla sig feminister. Hm, hur ska antifeministerna orientera sig i detta?
SvaraRadera