Fortsätt till huvudinnehåll

Va handlar det om?

Inte behöver man läsa särskilt många läsarkommentarer på artiklar och blogginlägg som går till storms mot det dem kallar "feminism" innan man blir MYCKET fundersam.
Varifrån kommer alla dessa åsiktsmaskiner med alla ess rätt i sin egen rockärm? Och varför skriver dem med en sådan frenesi? En sån indignation? Som om dom hatar hela djävla fenomenet att män påstås ha mer systemisk-makt än kvinnor. Som om dom hatar budbärarna, som om dom hatar terminologin, som om dom hatar genusvetenskapen.

Ärligt talat!?! Var sitter alla dessa frispråkiga murvlar och trycker, min granne, din?

Kommentarer

  1. Jag håller med. Det finns en sorts självrättfärdigande hämndlystnad i den här antifeminismen som skrämmer mig.

    Det kanske går att förklara ur någon form av djuppsykologiskt perspektiv men jag väljer att inte förstå.

    Eller så är det bara en vanlig rutten högerpöbel...

    SvaraRadera
  2. Ja, och efter ett tag när man läser runt, så ser man ju i och för sig att det är ganska så många som återkommer och dyker upp igen och igen, hamrar ut sin frustration. Men, jag minns en av mina kompisars farsa, mycket blå, han orerade om den förhatliga socialdemokratin så det small i takbjälkarna så fort han fick chansen. Gud va överklassen hatade den, och Palme, inte minst, det är nog samma gäng. Visst, så är det nog: en del tror att "feminism" kommer ur sosseland och att den skall bekämpas utifrån det perspektivet, och kanske var det därför, tills för alldeles nyligen, som borgarna vägrade kalla sig feminister. Hm, hur ska antifeministerna orientera sig i detta?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: