Fortsätt till huvudinnehåll

UT

Whoopsidaisy ... kommer nån stackars tjänsteman tvingas att jobba 
över nu då?
Växeln på Migrationsverket - när man väl kommer igenom utan 
uppmaningen att vara vänlig och ringa igen - stänger kl. 15.00.
"Tyvärr är alla handläggare fortfarande upptagna, den beräknade kötiden ÄR tjugotvå minuter!"
Jag hämtar mobilladdaren för säkerhets skull.
I bakgrunden tränger den vänliga men så irriterande telefonrösten igenom tystnaden i mitt kök med jämna 
mellanrum.
Jag surfar runt under tiden.
Läser mina favoritbloggar.
Det är dom som finns i sidan här --->
Uppifrån och ner, ibland nerifrån och upp.
Tack för allt ni skriver, tack för allt jag får läsa!

Förra gången jag hade med Migra att göra sjöng dom i himlen antagligen.
Handläggaren log så kluckande och frågade om vi inte ville ha visumet utfärdat lite längre, så vi kunde fira jul och 
nyår ihop.
Tack som fan! 
Och sen sa hon Lycka till med allt!
Det är lustigt vilka rullor det finns, vilka ordningar, hur allt är rutinbundet, ritualiserat närapå.
Och om detta vet man först inget, sen vet man allt om ambassader, visumtvång, inbjudningar, uppehållstillstånd, 
rätt bankpapper, intyg, migrationsverket, sjukförsäkringar, förlängningar, hela viddevitten.





(WTF är det med RADBRYTNINGEN?!?!)



Kommentarer

  1. Gud vad jag avskyr allt sånt där pappersgrejs.
    Antagligen är den organisationen lika snabbflytande som FK. Man kan bli nipprig för mindre. Men det ska erkännas, det finns några människor där som är guld värda och som man kan ha tur att ramla över.
    Hoppas det blir rätt och bra, snabbt och lätt alltihop. :)
    Funderade på om det var mina nya brillor eller något klydd med radbrytningen...

    SvaraRadera
  2. Att vara tvungen att lägga sitt liv i någon annans händer, lita till välvillighet i tolkning och tillämpning. Hur tufft är inte det...vad det än gäller. Den där kunskapen man inte ens bett om, den som bara kommit och som skapar mer ångest än trygghet.

    Kram till dig, o glöm ej, det är alltid värt att kämpa. (För att komma fram på telefon, eller få ett bra besked. Fan, du tryckte på den där motståndsknappen mot myndighetsutövning.)

    SvaraRadera
  3. Wettex: Den här gången var det förvånansvärt lite pappersgrejs. Det var nästan så man blev tvungen att ringa extra och fråga bara för det. Jag tror att dom som jobbar där är okej, det är bara innan man kommer dit det är lite kejko. *försökr va positiv*
    Tack för påhejning!

    SvaraRadera
  4. Peace: Ja, man får lite på "nåt". Att det går vägen. Vetefan vad annars, plan B? liksom.
    Nu får man bara åka med. Men när ajg väl kom fram var det en igen väldigt trevlig kvinna som upplyste om saker och att ärendet är skickat till dem och ska komma som ett nummer i min brevlåda inom månads utgång. Och jag behöver itne skriva på nåt efterkommande papper när jag är borta. Ska nog bli ok.
    Kom igäään, på dem bara Peace! systemen! kämpa vidare!

    SvaraRadera
  5. Vill bara säga hej, för att du finns och för att jag tycker om att läsa hos dig, fast jag är så rädd för mina egna ord och kommentarer att jag sväljer dom hela ibland (allt som oftast). Ska bättra mig... försöka ;) Och idag är det fredag... borde väl vara bra!

    SvaraRadera
  6. Åh, tack Regnnatt! Tack! så fint och kul att du gillar! ;) Att det är fredag är nog bra, betyder att vi hänger med lite till. Må gott!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...