torsdag 4 februari 2010

UT

Whoopsidaisy ... kommer nån stackars tjänsteman tvingas att jobba 
över nu då?
Växeln på Migrationsverket - när man väl kommer igenom utan 
uppmaningen att vara vänlig och ringa igen - stänger kl. 15.00.
"Tyvärr är alla handläggare fortfarande upptagna, den beräknade kötiden ÄR tjugotvå minuter!"
Jag hämtar mobilladdaren för säkerhets skull.
I bakgrunden tränger den vänliga men så irriterande telefonrösten igenom tystnaden i mitt kök med jämna 
mellanrum.
Jag surfar runt under tiden.
Läser mina favoritbloggar.
Det är dom som finns i sidan här --->
Uppifrån och ner, ibland nerifrån och upp.
Tack för allt ni skriver, tack för allt jag får läsa!

Förra gången jag hade med Migra att göra sjöng dom i himlen antagligen.
Handläggaren log så kluckande och frågade om vi inte ville ha visumet utfärdat lite längre, så vi kunde fira jul och 
nyår ihop.
Tack som fan! 
Och sen sa hon Lycka till med allt!
Det är lustigt vilka rullor det finns, vilka ordningar, hur allt är rutinbundet, ritualiserat närapå.
Och om detta vet man först inget, sen vet man allt om ambassader, visumtvång, inbjudningar, uppehållstillstånd, 
rätt bankpapper, intyg, migrationsverket, sjukförsäkringar, förlängningar, hela viddevitten.





(WTF är det med RADBRYTNINGEN?!?!)



6 kommentarer:

  1. Gud vad jag avskyr allt sånt där pappersgrejs.
    Antagligen är den organisationen lika snabbflytande som FK. Man kan bli nipprig för mindre. Men det ska erkännas, det finns några människor där som är guld värda och som man kan ha tur att ramla över.
    Hoppas det blir rätt och bra, snabbt och lätt alltihop. :)
    Funderade på om det var mina nya brillor eller något klydd med radbrytningen...

    SvaraRadera
  2. Att vara tvungen att lägga sitt liv i någon annans händer, lita till välvillighet i tolkning och tillämpning. Hur tufft är inte det...vad det än gäller. Den där kunskapen man inte ens bett om, den som bara kommit och som skapar mer ångest än trygghet.

    Kram till dig, o glöm ej, det är alltid värt att kämpa. (För att komma fram på telefon, eller få ett bra besked. Fan, du tryckte på den där motståndsknappen mot myndighetsutövning.)

    SvaraRadera
  3. Wettex: Den här gången var det förvånansvärt lite pappersgrejs. Det var nästan så man blev tvungen att ringa extra och fråga bara för det. Jag tror att dom som jobbar där är okej, det är bara innan man kommer dit det är lite kejko. *försökr va positiv*
    Tack för påhejning!

    SvaraRadera
  4. Peace: Ja, man får lite på "nåt". Att det går vägen. Vetefan vad annars, plan B? liksom.
    Nu får man bara åka med. Men när ajg väl kom fram var det en igen väldigt trevlig kvinna som upplyste om saker och att ärendet är skickat till dem och ska komma som ett nummer i min brevlåda inom månads utgång. Och jag behöver itne skriva på nåt efterkommande papper när jag är borta. Ska nog bli ok.
    Kom igäään, på dem bara Peace! systemen! kämpa vidare!

    SvaraRadera
  5. Vill bara säga hej, för att du finns och för att jag tycker om att läsa hos dig, fast jag är så rädd för mina egna ord och kommentarer att jag sväljer dom hela ibland (allt som oftast). Ska bättra mig... försöka ;) Och idag är det fredag... borde väl vara bra!

    SvaraRadera
  6. Åh, tack Regnnatt! Tack! så fint och kul att du gillar! ;) Att det är fredag är nog bra, betyder att vi hänger med lite till. Må gott!

    SvaraRadera