Fortsätt till huvudinnehåll

Benzo till kvällsmat eller en Amfetafrulle?

Nu sitter jag här och småskrattar åt att Bodil Malsten är så rolig.
Tar sobril för det mesta, hennes bloggalterego gör det i alla fall.
Jag som läste den där just nu titel okända dokumentärromanen om den framgångsrika New York kvinnan som föråt sig på allsköns benzo och därför krälade runt där i en exklusiv pyamas i en posh lägenhet eller vad det var, och avgiftade sig och träffade nån man emellanåt, eller om det var hennes man, jag minns inte, men sen dess har jag liksom avskräckts.

Jag vet inte vad för slags ångest jag skulle vilja dämpa allra helst? Eller vilka känslor jag skulle vilja förstärka?
Ett tag överåt jag Ipren mot tandvärk, och då nojade jag för att jag nånstans på nätet - hallå, på nätet kan man läsa allt om allt - såg att för mycket av det kunde ge högt blodtryck, och för den delen ont i tänderna kunde i sig vara ett tecken på annalkande hjärtinfarkt.
Det är mitt livsdilemma: den befarade attacken!

Jag vet att jag var fem sex första gången jag bara visste det: att det skulle hända mig. Och varför tog de inte in mig, låste in mig nånstans på nåt rum i väntan på en psykiatriker, när jag som ung alert tjufemåring gick till trehundra olika vårdcentraler och kollade hjärtat. Det kan ha varit för att jag har ont i revbenen, mellan revbenen, alltid.
Ingen vet vad det är, tror ingen tror på det heller.
Jag har tänkt Bechtrev, men vad hjälper det. Får undvika att ligga på sidan, eller ha för hög kudde.
Nuförtiden när jag plötsligt får en elefantfot i bröstkorgen går jag lydigt upp och stretchar, har jag tur släpper det.
Har jag haft sällskap i sängen av nån ny eller ännu bättre gammal bekantskap har jag genast känt mig tryggare, dör inte ensam i alla fall, har jag tänkt.
Tänker ni också på det att man ska bli hittad? och hur man kommer att se ut då?

Kunde man ta ett piller för det? för att få slippa Döden hela tiden?
Nä, nu tänker jag, trots allt: godh! att jag är förti och har överlevt, och inte har värre fobier än så här. Nu för tiden får jag sällan ångest. TACK gudar!
Så det enda jag skulle vilja är att då och då kicka in ett pålitligt uppåttjack mot ledan, sudda ut det trötta tröttsamma värdelöshetskvittot.

Va säger ni om det? En skön Amfetafrulle?

Kommentarer

  1. Nattens! Tack för uppmuntran, och tack för att du läser. Tack tack tack för allt, och tack som fan, som han sa Jocke Berg på den där stadionkonserten dit alla skulle komma vitklädda.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: