Fortsätt till huvudinnehåll

2010 02 20

I dag tänker jag inte på döden.
I dag tänker jag på snösvängen,
på tidningsbuden, på det förunderliga i att det ligger en tidning i brevlådan kl. 05,
trots allt.
Jag tänker också på alla som skottar,
som lyfter undan tretusen ton snö från gårdar och vägsnuttar.
Jag tänker på deras ryggar.
Jag tänker på alla i det föraktat offentliga som tar sig till sina arbeten,
trots allt.

Jag tänker på min mamma som lagade omelett och bacon till mig innan hon väckte mig till doften av nybryggt kaffe.
Jag tänker på värdet av min mamma, hon som har så glatt humör nuförtiden,
hon som jag slutit fred med tillslut, hon som är den enda av alla snart fem miljarder på den här jorden som i alla väder vill mig gott, som i alla väder är glad för min existens.
Det är föruderligt stort att ha en sån mamma.
Älskade mamma! livet efter sextio verkar gå i tacksamhetens lov.
Och då tänker jag ändå på döden lite grann, för jag vill hinna med henne, mer, mer ...

Kommentarer

  1. Det är ju så, förunderligt stort, en frid, att få sluta fred... Så jag förstår din glädje och en liten skärva i mig avundas dig. Min fred är inte sluten helt med alla bakåt och vissa saker i det förgågna får ta den tid dom tar. För mig.
    Förresten du, av fem miljarder, finns det fler än en som är glad över din existens! Och jag tycker dessutom så himla mycket om din blogg!!!!!

    SvaraRadera
  2. Ragnatt! uppriktigt inenrligt tacksam för det du skriver! Tack! Tack!
    Frid är stort, men som vi har slagits för den.
    Hoppas du når dit med dem du vill dit med.
    Glad för att du gillar min blogg, det händer juh att man funderar vad man HAR den till!?!
    Allt gott till Dig!

    SvaraRadera
  3. Tidningen är ett dagligt under och jag gläds varje dag över den lätta dunsen - samtidigt som jag förbannar min dåliga nattsömn.

    Snöskottning är bara ett straff. kanske är ett inrasat tak ändå snäppet värre.

    SvaraRadera
  4. Jo Mats, inrasade tak är inget vidare, sömnbrist ungeär lika illa. Kemikalier för den senare kanske?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...