Fortsätt till huvudinnehåll

2010 02 20

I dag tänker jag inte på döden.
I dag tänker jag på snösvängen,
på tidningsbuden, på det förunderliga i att det ligger en tidning i brevlådan kl. 05,
trots allt.
Jag tänker också på alla som skottar,
som lyfter undan tretusen ton snö från gårdar och vägsnuttar.
Jag tänker på deras ryggar.
Jag tänker på alla i det föraktat offentliga som tar sig till sina arbeten,
trots allt.

Jag tänker på min mamma som lagade omelett och bacon till mig innan hon väckte mig till doften av nybryggt kaffe.
Jag tänker på värdet av min mamma, hon som har så glatt humör nuförtiden,
hon som jag slutit fred med tillslut, hon som är den enda av alla snart fem miljarder på den här jorden som i alla väder vill mig gott, som i alla väder är glad för min existens.
Det är föruderligt stort att ha en sån mamma.
Älskade mamma! livet efter sextio verkar gå i tacksamhetens lov.
Och då tänker jag ändå på döden lite grann, för jag vill hinna med henne, mer, mer ...

Kommentarer

  1. Det är ju så, förunderligt stort, en frid, att få sluta fred... Så jag förstår din glädje och en liten skärva i mig avundas dig. Min fred är inte sluten helt med alla bakåt och vissa saker i det förgågna får ta den tid dom tar. För mig.
    Förresten du, av fem miljarder, finns det fler än en som är glad över din existens! Och jag tycker dessutom så himla mycket om din blogg!!!!!

    SvaraRadera
  2. Ragnatt! uppriktigt inenrligt tacksam för det du skriver! Tack! Tack!
    Frid är stort, men som vi har slagits för den.
    Hoppas du når dit med dem du vill dit med.
    Glad för att du gillar min blogg, det händer juh att man funderar vad man HAR den till!?!
    Allt gott till Dig!

    SvaraRadera
  3. Tidningen är ett dagligt under och jag gläds varje dag över den lätta dunsen - samtidigt som jag förbannar min dåliga nattsömn.

    Snöskottning är bara ett straff. kanske är ett inrasat tak ändå snäppet värre.

    SvaraRadera
  4. Jo Mats, inrasade tak är inget vidare, sömnbrist ungeär lika illa. Kemikalier för den senare kanske?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...






Mediekommunikation?