Fortsätt till huvudinnehåll

Statistics in SWE-land

Hur många  potatisgratänger?
Hur många oxfileér? (pepparsås, vinsky, bearnaise?)
Hur många Ginos?
Hur många Zinzano?
Hur många färdigpackade raketbombboxar?
Hur många guldlinnen/kjolar (sen expressen listade det som trend)?
Hur många Sko -3 betala för 2 - punkten pumps?

Hur många tittade på fyrverkerierna innifrån fönstret för att det var pinsamt att gå ut å ställa sig?

Gino: (säkerställd källa: bloggsfären):
Kiwi
Banan
BÄR
Vit choklad

Till det:
*Glass eller grädde
*Rostad kokos
Mmmm, gott gott!

För den medelklassige: Löjromstoast + Gratinerade större skaldjur(om man inte har råd med färsk hummer 500/kg förstås, för den gratineras ICKE. För den vetgirige  meddelas att i Senegal slängs hummer i igen, som sumpmat), kanske ett skaldjursfat, med från Hallarna (valfri stad) hemburna pikanta såser till. Franska baguetter, (eller jag har ingen koll alls, bakar man eget surdeg, men inte till det här va)? Hmm?

Ostron av femton sorter för Jan Malmsjö (franska, spanska, Irländska, Mexicanska, Portugisiska, ryska) och tretton DOMPAS.

Kommentarer

  1. Så tröttsamt med dessa krav, var kommer de ifrån och måste verkligen alla...ja alla...äta oxfilé? Blir det nya året bättre då, är det lättare att låtsas vara rik i plånboken och själen om vi har lyxmat i magen och Malmsjö ringande i öronen i det nya årets första skälvande andetag?

    Vad sägs om lite vanlig hederlig vardag nu? Som omväxling? Va? Ruggigt tidig frukost, snabbt hälla i sig frukostteet och så bara sparka igång. Vad än man sparkar igång....

    Låter galet lockande, med lite mer av måtta och sans:)

    SvaraRadera
  2. JA, JA, Me like vardag! Bara den börjar, snart! Vardag, arbete, eller egentid! not too bad Peace in mind!

    SvaraRadera
  3. Varken oxfilé eller rakter varde det här. Det var enkelt och superkul! Gino tar vi när dottern fyller 17 i slutet av månaden. Skulle tro att hpon beställer det ialla fall. Önskar dig en god fortsättning!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...