Fortsätt till huvudinnehåll

Singla slant

Innan jag somnade Weldons En styvmors dagbok. Lagom mycket ironi om föräldrar- & barn- relationer, perfekt  portion cynism om äktenskap, seriemonogamer och bonussystem.
Är jag så djävla lättledd, frågade jag mig innan jag släckte IKEA Trupp. Läsa en bok och ifrågasätta alltihop?
Men, jag somnade utan att utforska min plötsliga inspiration till att falla tillbaka i min så klara identitet som ensamstående, ensam, självständig och genomborrande klarsynt vad 'kärleken' anbelangade.
Nä, shut the fuck up! Nu är du gift!
Huvudet ändå som slåtter längst fram vid fronten i ett icke- hygieniskt krig. Till tröst ropade jag till därinne i larmet och dånet:  "Det här kravet överstiger din förmåga, det är därför!"

Alla mina farhågor. All min rädsla. Mina tvivel. Såg en snutt på en rysk film och där pratade dom om själen, hur den slipas, slipas, och sen faller in i kören av själar och blir folksjälen, en kugge i spelet om nationen, inget annat. Man odlar sin själ, så här har jag odlat min. För vilken jävla skull. Skulden? Guds straff? Godhetens inbillning att det premierar till nåt. Nä, vetefan. Det är inget man väljer, det är det man gjorde som fick den att växa till sig som den gjorde och sen hamnade man så här. Framstupa sidoläge.

Jag måste lugna ner rösterna därinne. Jag måste lugna mig. Om kvällen pulserar det i nacken och jag tänker på blodtrycket igen. I en tidning skrev dom att det skulle lugna sig, att känslorna skulle sluta svalla om man låg framstupa på en stor fet kudde, med armarna slappt hängande fram, och vilade huvudet först åt vänster, sen åt höger. Orkar inte palla upp kuddar. Somnar ändå. När jag vaknar märker jag att det tack och lov! ligger spegelblankt därinne igen.

Allt det här som kärleken sätter igång är väl underligt? Nä, inte alls. Min mammas enda kommentar: Varför ska du alltid hitta på ytterligheter, eller nåt liknande. Sen älskade dom A. Hans liv, hans glädje, värmen. Alla älskar honom! Säger dom. Tack för det! Jag gör det också: älskar honom, och kan göra VAD SOM HELST. Gör. Och det är så jävla smärtsamt. Då, de stunderna, när allt är för mycket, då vet jag, att vända blad är lätt, och DET kan jag, så bra! Singla slant om framtiden. Det andra?
Det andra?

Kommentarer

  1. Jag säger bara så, ett enkelt: Låt slanten ligga! Du behöver inte alls hålla på och slänga upp det där myntet i luften...

    De där stunderna av tvivel, när känslan att reservutgången alltid står olåst...det är då man ska ta till yogan och andas lite djupt.

    Kram på dig, och så vill jag säga att jag är så glad åt min nya bloggvän.

    SvaraRadera
  2. Ja, jag ska låta den ligga där, andas och yoga och göra allt jag vill och mår bra av.
    Och Tack Peace, för att du kommer in här hos mig med ljus och peace och hopp. Du är som en bloggängel, som Jag är fantastiskt glad för!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: