Morgonteve

Jag minns hur det var att vänta på att teve skulle börja, halv fem, testbild, klockan som tickade fram, tio, nio, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två, ett, noll: Clownen Manne och Ykkekanava, sen kom barnprogrammet.
Kändes som evigheter att sitta där i den beiggult noppiga soffan med det grovt vävda tyget som kliade mot barnbenen. Vad gjorde jag, satt jag bara där och stirrade på visarna ... alldeles stilla? Körsbärsmörk panelvägg i laminat bakom tjockteven, kanalerna skruvades fram, 1:an, 2:an.
Nu sänder dom hela dagarna, morgonteve förlängs, vet inte hur utsträckt begreppet morgon numera är. Men visst har man undrat varför bara sju- till fyra- slavarna fått sin morgon långsamt uppackad genom trevliga Marianne Rundströms intervjuer. Att se på morgonteve är att hålla sig uppdaterad på vad som låg på allas läppar i går, eller ännu längre tillbaka.
Men hur är det egentligen? Varifrån kommer finansen? Kanske är det billigt, en studio, digitala kameror, och folk som redan jobbar i huset och som redan har lön, dom får bara jobba lite mer?
I morgonens program satt en helt plötsligt chockerande biffig Göran Ewerdal och pratade film, Vägen, en grå, mörk, flera nyanser av brun film med the lowest life du kan tänka dig: karaktärerna skitiga, oklippta, trasiga, och sen i en brunnshåla hittar den ena huvudpersonen ett lager av Del Montes inlagda persikor, annanas, coctailfruit. So Fresh! trots damm på konserverna där nere i kloakhålet. Det vattnades i munnen. Ett fantastisk val, tänkte jag, ALLA vet hur Del Monte smakar.
  Naturligtvis måste jag switscha över och se om även fyran har förlängning. Jodå, där står Nordman och han, som först var sportjournalist men som nu verkar leva mitt i det goda livet, antingen mellan Jenny Östergren eller Kristin Kaspersen.
Nä, jag gillar ettan bäst, som den sossiga sjuttiotalist jag är. El viva licensteve! trots att mimaren Manne gav mig teateraversioner för tjugo år framåt. SVT!