Fortsätt till huvudinnehåll

Jasså?

S-K-Å-D-E-S-P-E-L-A-R-E hotar, sexualiserar, manierar och beter sig på inspelningsplatserna och i replokalerna. M-A-N-L-I-G-A.
Jessica Zandéns spottloska viner från Newsmill. Väl fet för att egentligen hinna landa någonstans oförhappandes.
Vet inte hur mycket manlighet det ligger i det beteende hon skriver om, förmodligen ganska lite, säger väl mer om traditionen inom ett visst skrå.

Men. Vad det är man sliter ut ur folk (skådespelare) för att få hänge sig åt till underhållning, till spis?
Ett trasigt djävla inre, ett aggrosvineri, ett traumatiserat isärfallet helt: ge det till oss! så vi känner igen oss, eller i varje fall får projicera ett hämmat eller för den delen tabubelagt utlevande på nån. Å på skådespelerskorna, på skådespelerskorna (som Bergman på Dufva under inspelningen av Saraband) kan vi kåta upp oss eller förfasas i förakt.
Ge oss vår katharsis, var vår genans, låt oss stilla bedja att det inte är jag, inte är du, men i berättandet kanske vi kan få bot mot vår beröringsskräck. Grovt sett. Så spelar man på det i realismens tecken. Method- actingens missförstånd.
Är det inte så också som man medierar - dirigerar - ömsesidiga beroenden mellan drömfabriks-branschen och oss andra.
Och då är det väl förresten i grunden manligt och kvinnligt det talar.
I från en megafon där allting ihoprört appelerar till nivåer av irrationellt livselixir.
Är det vad de ska leverera? Våra omedvetna bilder? Våra outlevda, förträngda, uppkäftiga, upproriska bilder? Dem som säger att tammejfan att jag gör!
Så ska vi sitta sen i teaterstolen/biostolen utmattade, sköna och färdighatande.
Tack! och Adjö.
På fabriksgolvet Fabrikörn smeker silk och rappar torv.
Och de därinne böjer sig, accepterar, faller in, faller ut. Vill ha jobb. Vill ha kärlek. Tills de blir femtio och psykoterapeut, då kan de ta bladet från munnen och sjunga ut. På ett sådär uppkäftigt och sado-sexigt sätt. För sen kanske de kan få en såndär lätt kindsmäll, som kan vara som en smekning, att kåta upp sig med? Vilket Zandén, tillsammans med Gyllenhammar, skrev om sist i sittt förra brakskandal-inlägg på kvarnen.


Var det detsamma på PLAKAT- tiden?

Kommentarer

  1. Jaså, hon är där igen. Det måste jag läsa. Jag skrev lite om vad jag tänkte efter det förra inlägget.

    SvaraRadera
  2. Det är ju i alla fall ganska modigt av den där Zandén ... Ska läsa vad du skrev Smultron!

    SvaraRadera
  3. Mycket modigt. Den 31 augusti 2008 gjorde jag ett inlägg om att skriva och där nämnde jag hennes och Gyllenhammars text.

    SvaraRadera
  4. Tack Smultron, ska genast läsa ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...