Fortsätt till huvudinnehåll

Huva-ligen ...

På ambassaden intervjuas just nu A om äktheten i vår relation.
Jag tror de har trätt på honom en såndär Clockwork orange mössa
som de använder för att hjärntvätta folk.



Kommentarer

  1. Shit, det måste vara det grymmaste...sitta hemma och få rapporter.

    Men det är nog dina spöken som klätt honom i den mössan. Hur ofta kan ni prata i telefon?
    *så jäkla oförskämt nyfiken*

    SvaraRadera
  2. Vi kan prata varje dag, 1.70/minuten. På Skype kostar gratis! Världen ÄR liten. Mycket liten, som en bakficka, och snart är vi alla lika också. Twittrar, Skypar, Fajsbookar, msn:ar, kollar samma teve, samma sport, samma filmer, vill ha samma klädmärken, mobilmärken, bilmärken, och annan elektro-skit-märken oxå samma. Vi äter samma glass, men inte samma snabbmat, där har de Ali Baba, den kedjan finns tydligen i mellanöstern också. Inte MC Donkan alltså, än.

    SvaraRadera
  3. Kanske han måste laga makaroner och falukorv för att bevisa vad det nu är han måste bevisa? ;)

    Skype är svincoolt! (Ja, jag vet jag är sent på det...)

    SvaraRadera
  4. Ja, visst, svärje, svärje! Falukorv, gilla mellanmjölk, äta Sibylla, fläsklägg, rotmos OCH vara glad!
    Hur är Mrs S? fick han t.ex. berätta. Snacka om att jag blev aggro när jag hörde vad han sagt...

    SvaraRadera
  5. Märkligt. Varför ska han behöva säga något alls? En jävla galen värld vi lever i...

    SvaraRadera
  6. Ja, det är så, Europa är en självgod bastion.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...






Mediekommunikation?