Fortsätt till huvudinnehåll

En stund på jorden



Januari är en djävla månad. Kall och kontantfri. Skälver på Haiti.
H-U-N-D-R-A-T-U-S-E-N-S-T-A-L-S drabbade.
Tusentals utförsäkrade. Bistert gråkallt. Rusning till Avatar. UT-försäkrade.
Och gymmen i varenda gathörn lockar med life. Har du ett liv lille vän? Har Du?
På röda mattan visar Jens Lapidius i svart frack hur Snabba Cash ser ut. Jag är inte bara en högoddsande jurist utan jag är också en bestseller, en filmmaker. Snygg och förmodligen Fit.
Spenatsoppa med ägg.

The banktoppar cashar in. Någon rasar. Vi faller. Urban outfitters.
Minus tretton sen minus tre komma sju och så tar det fart igen.
Viktväktare for genom golvet i Nässjö. Heavy stuff. På det igen!
Sturebymordet i hovrätten i dag: lilla lilla Therese Rojo. Lilla lilla Nancy Tavsan. Banemän. Banemän. Finns det likheter här är tiden ny, ett normbrott. Normbrott. Eklektiskt även i den branschen.
Januari Januari: kall och pengafri. Hembakat med soppa.
Da party is here, not. Har aldrig varit.

Kommentarer

  1. Just den här stunden, när jag läste ditt inlägg...då var januari ok. Men resten, hela jävla resten.

    Har du trillat ner i hålet? Det där djupa, där man hittar enbart skit? Jag var där ett slag, men idag för första gången en kort stund...det var sol i ansiktet när jag gick. En liten vändning.

    SvaraRadera
  2. Peace, Peace, Peace! Tack för dina fina kommentarer!
    Nä, faktiskt inte ramlat ner i hål, andas och gör inte mycket väsen av det. Men jag tuffar på. Tufffar på. Januari är speciell, kall, bister, fattig. Vackert med, för all del. Med glittret i snön, det blå ljuset, solen. Men världen är förryckt. TÄnk bara på ALLT som händer samtidigt, runtom ... sanslöst egentligen. Rena turen att man har sin vrå! Må gott!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...