Fortsätt till huvudinnehåll

Förpackad

Brud.
Inte kände jag mig så vacker som jag sen blev i allas ögon.
Det är fantastiskt med goda speglar.
Vitt vitt vitt.
Och krispigt.
Förnseningar.
Folk som försenade.
Alltihop.
Min huvudsvål ville gå upp i sprängverkan.
Femtioelva snöbilsfläckar på kjolen, sista just innan vi skulle gå in i mina föräldras till tempel smyckade hus. Underligt hur en dörr, en entré, ett förväntansfullt sällskap minuten senare kan förbyta all fucked up hopplöshet infor tinges belägenhet, blåsa bort den, för en skimrande strålande midvintermagi. Mitt älskade barn  bakom i snyggaste kostymen.
Mamma mötte gråtande i dörren, hon var öppen och lycklig. Bakom henne skymtade massan därinne vars ögonpar blinkade nyfiket mot oss i ljusskimret. Utanför brann en eld. I rummen rosa, vitt, blått, guld. Nästan så politiskt inkorrekt att det kunde anmälas skojade blomstergubben. Sure. Ljusblått och rosa. Skulle jag våga gå nerför hallen? Gästerna var rörda. Vi tågade in. Skulle man hålla honom under armen? hur höll man i så fall blommorna på bästa sätt? Vi ställde oss under misteln i den med tyll och rosor smyckade portalen. Vigselförrättaren höll tystnad, fotoblixtarna blinkade.
Sol hade sminkat mig och lagt året, S servade med lunch, kaffe och choklad och lugnande Mozart. Så högtidligt fint. Hjälpsamhetens lov sjöng i alla vänner och bekanta. Någon lånade ut det, en annan det, hjälpte med det, två höll matlag hela dagen i vårt kök, folk fejade, kånkade, torkade, putsade, förberedde och körde hit och dit. För oss. Lilla I och Lo skjutsades fram och tillbaka med storslaget tålamod. Pysslade med allt. Här och där var en lucka uppstår fyller Lo i. AK konverserade vigselförrättaren.
Alltihop. Så underbart Lyckat. Lilla I som spred sitt ljus när hon ropade Gudis över alla huvuden.
A kämpade med tårarna, kämpade, jag vet det. Ändå, stilla rann de nerför kinderna. Han gömde sig i min hals en stund. Lo läste vackraste dikten om hur kärleken är där man älskas för den man är.
Sen sa vi JA. Och sen surfade vi vidare. Bars fram av välvilja, lyckönskningar och stor kärlek.
Gästerna var fantastiska. Glada! Varma! Uppsluppna! Välvilliga! Tänker på allt som människor kan skapa tillsammans! För oss ett stort stort rum som räckte över hela härliga världen av kärlek som öppnade sig och våra hjärtan. Jag kände mig ren och stor, utan grus.

TACK TACK TACK!



Kommentarer

  1. Åh härligt med kärlek! Datorn har fått stå i sitt hörn några dagar, men så här kände jag att glädjen kom tillbaka...läsa om er stora dag var så fint.

    Tack för att du delade med dig, och en massa välgångskramar:)

    SvaraRadera
  2. Tack för din lyckönskan! värmer stort! Tack!

    SvaraRadera
  3. Vackert! vilken lycklig lyckad dag! /Maja

    SvaraRadera
  4. Ja, det var det verkligen! Tack Maja!

    SvaraRadera
  5. Tack själv, för upplevelsen att få vara med. Fint skrivet!
    Tänker fortfarande med ågren på att jag borde vänt mig till er när jag läste dikten, men det slog slint i huvudet - "publiken" var ju mängden, fick jag för mig.... så dumt.
    Tänk att det var så högtidligt och vackert. Jag ler bara jag tänker på Er kväll!

    SvaraRadera
  6. Loll! Din dikt är så vacker som den är, och kan med det lilla andningshålet som din läsning mot publiken gav avnjutas utan att man bryter ihop i fulgråt över det stora svåra. Jag tror det var det du visste, faktiskt. Jag hör dikter bättre om jag inte ser folk som läser dem i ögonen. Tack tack tack!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...