Fortsätt till huvudinnehåll

Äldre trädgård sökes


Just nu drömmer jag om Boboliträdgården i april.
Om att det kunde vara nu, och att jag kunde vara där,
sitta på en stenbänk av alla stenbänkar som ramar in den där fontänen nere i ena hörnet.
Då skulle jag passa på och ta en dagstur upp på någon av kullarna som omger Florens.
Gå till nån by, och se ner på alltihop, kanske ta bussen tillbaka.







Jag vill fortsätta leva på det sättet, komma ensam, gå ensam.
Åka till Prag, Berlin, ta tåget vart som helst.
Lyssna på P1, rassla med papper, titta ut genom fönstret.
Hälla olivolja på ett fat, doppa bröd i, hembakat.
Finns det någon som skulle drömma om att drömma samma?
...

Sen vill jag vara familj.
Vandra i fjällen nån gång. Åka till NY.
Annat som passar.
Växla.
Det går väl?

Kommentarer

  1. Klart det går, växla...ha kakan och äta den. Vem sade att den ekvationen skulle vara omöjlig? Stora svårigheten är väl bara att hitta kids som vill fjällvandra?

    SvaraRadera
  2. jag längtar efter kärlek! fin blogg! kram!

    SvaraRadera
  3. Peace: bra, då går jag på den linjen, jobbar fram det scenariot, och Kidet här i familjen är så stor att han klarar sig själv ... med eller utan fjällvandring, undra om han kanske inte skulle vilja göra det, ändå ... Får hoppas Mannen vill ha mig så mycket att han är beredd att hålla tillgodo, med alltihop ... men man vet aldrig.

    SvaraRadera
  4. Oroshjärta! Tack för din kommentar, ditt besök. Välkommen! ;) Längtan efter kärlek kanske är den ultimata fredsmanifestationen nånsin, att fortsätta längta kärlek, frid, värme ... Man vill fram också, så klart. Lycka till!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: