Ny dokusåpa, nya b-kändisar.
Som om vi ska förfasa oss.
Varför ska vi det?
Programmakare drar slutsatsen att oavsett om de i sitt filmade material tycks verka tillmötesgående och respektfulla gentemot de shoppande karaktärerna så vet de med all säkerhet att när bilderna kommer i rutan så reagerar majoriteten av tittare med avståndstagande och hånskratt.
Medelklassificeringen är inget nytt fenomen.
Vi lär oss nogsamt vad som inte är önskavärt att va.
Frågan vad det är vi förlorar med det synsättet är numer tabu.
Den som ställer den anklagas lätt för moralpanik, anses träig, tråkig, off och out.
Just därför gjorde juristen Eva Joly i gårdagens Skavlan mig VÄLDIGT upprymd.
Jag satt i soffan och hjärtat galopperade och jag tänkte att sådär precis sådär modig och säker vill jag vara.
Hon har bekämpat korruption och ibland bitit handen som föder hennes väg i etablissemanget.
Hon hade för det levt med livvakter runt sig dygnet runt.
Hon sa att mäklararvodet i år för New York- mäklarna överstiger världens samlade bistånd med ca. 40%.
Med det menade hon att i en pengakultur, som värderar rikedom, oavsett om den kommit från korruption eller brott, där kan bara klyftorna öka. Några kommer ha, andra kommer vara fattiga.
Det där vet varenda småunge som börjar tänka utifrån sitt självklara - och inte sällan från oss vuxna inpräntade - rättvisetänkande.
Men att hon säger det, Eva Joly, att hon tar fighten, hon som har så mycket större kontaktnät och fönster ut mot världen än de där småungarna: det är vackert och hoppfullt!
För vad gör vi med familjer, med barn och unga som vi stigmatiserar som WT för att de handlar på fel ställe, bor på fel adress, går i fel kläder, använder fel elektronik, åker i fel bil, har fel yrke.
Att försöka tillintetgöra människor och gräva ur dem deras självkänsla
bäddar för oinskränkt motstånd.
Arbetarrörelsen är långt bort.
Som om friheten på internet skulle vara broderskap nog?
Detta är folkförakt, brukar jag säga till min unge när han skrattar fel, och den kommentaren räcker ganska långt!
Som om vi ska förfasa oss.
Varför ska vi det?
Programmakare drar slutsatsen att oavsett om de i sitt filmade material tycks verka tillmötesgående och respektfulla gentemot de shoppande karaktärerna så vet de med all säkerhet att när bilderna kommer i rutan så reagerar majoriteten av tittare med avståndstagande och hånskratt.
Medelklassificeringen är inget nytt fenomen.
Vi lär oss nogsamt vad som inte är önskavärt att va.
Frågan vad det är vi förlorar med det synsättet är numer tabu.
Den som ställer den anklagas lätt för moralpanik, anses träig, tråkig, off och out.
Just därför gjorde juristen Eva Joly i gårdagens Skavlan mig VÄLDIGT upprymd.
Jag satt i soffan och hjärtat galopperade och jag tänkte att sådär precis sådär modig och säker vill jag vara.
Hon har bekämpat korruption och ibland bitit handen som föder hennes väg i etablissemanget.
Hon hade för det levt med livvakter runt sig dygnet runt.
Hon sa att mäklararvodet i år för New York- mäklarna överstiger världens samlade bistånd med ca. 40%.
Med det menade hon att i en pengakultur, som värderar rikedom, oavsett om den kommit från korruption eller brott, där kan bara klyftorna öka. Några kommer ha, andra kommer vara fattiga.
Det där vet varenda småunge som börjar tänka utifrån sitt självklara - och inte sällan från oss vuxna inpräntade - rättvisetänkande.
Men att hon säger det, Eva Joly, att hon tar fighten, hon som har så mycket större kontaktnät och fönster ut mot världen än de där småungarna: det är vackert och hoppfullt!
För vad gör vi med familjer, med barn och unga som vi stigmatiserar som WT för att de handlar på fel ställe, bor på fel adress, går i fel kläder, använder fel elektronik, åker i fel bil, har fel yrke.
Att försöka tillintetgöra människor och gräva ur dem deras självkänsla
bäddar för oinskränkt motstånd.
Arbetarrörelsen är långt bort.
Som om friheten på internet skulle vara broderskap nog?
Detta är folkförakt, brukar jag säga till min unge när han skrattar fel, och den kommentaren räcker ganska långt!
Jag hade fullt upp med "ongarna" så jag missade början med jädrar vad impad jag blev av det jag såg och hörde av henne, Eva Joly.
SvaraRaderaJa, visst, vilken uppsyn, varm och helt ointagligt säker på sin väg. Sen det hon sa om att hålla ihop samfälligheten samhället genom att inkludera varandra, hälsa, vara artiga, se i ögonen: det var stort. Peter Wahlbeck, den elakingen, till och med kom av sig;
SvaraRadera