Fortsätt till huvudinnehåll

Sten i glashuset

Ja, också tänkte jag på det;
när jag såg Ingvar Carlsson (heter han ju)
i en stålstringad fotölj med underlig sittkomfort i kanal 8, Adaktusson.
Alldeles vit i håret var han, och förkrymt.
Fortfarande samma röst,
trygga lotsen genom -93 krisen
med flyktingförläggningar i brand och 500 % ränta.
Ingvar C, genom honom första lektionerna i nationalekonomi.
Riksbank och räntor.
Doijjan.
Foten.
Och nu alltså Munnen, längre ut i giporna än någonsin.
Som frun.
Och då; då tänkte jag på det,
kastade stenen i mitt kränkta glashus:
hur sexig är han, egentligen? maktsexig?
Var han någonsin maktsexig?

Sen tänkte jag igen, bumerangade tillbaka den där stenen,
att låt en va, för i helvete, låt en va!
Man ÄR mer än ett knullobjekt.
Det räcker med den värme, den erfarenhet, det sociala patos
som Ingvar C fortfarande utstrålar.
Det kvalificerar honom med råge till medmänsklighet.
Värmer nog gott tätt intill frun om nätterna.
(Och va snygg hon var, snyggare än någonsin, på Idrottsgalan, eller om det va Fotbollsgalan ... ?)


Etiketter:

Kommentarer

  1. smultron26 november 2009 kl. 11:52

    Men heter han inte Ingvar Carlsson fortfarande? Eller är det ett grepp att blanda in Göran Persson som jag inte fattat riktigt? Ursäkta i så fall.

    SvaraRadera
  2. Mrs S27 november 2009 kl. 02:39

    Oups, jag har TÄNKT FEL ...

    SvaraRadera
  3. Anonym28 november 2009 kl. 18:37

    Det är inte hans fru - det är hans dotter.

    SvaraRadera
  4. Mrs S30 november 2009 kl. 02:40

    Uj, da! det kunde man väl tänka sig ... för jag minns inte henne sådär. Men man vet ju aldrig med modern plastikkirurgi...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...
13 kommentarer
Läs mer

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?
11 kommentarer
Läs mer

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...
9 kommentarer
Läs mer