Sten i glashuset

Ja, också tänkte jag på det;
när jag såg Ingvar Carlsson (heter han ju)
i en stålstringad fotölj med underlig sittkomfort i kanal 8, Adaktusson.
Alldeles vit i håret var han, och förkrymt.
Fortfarande samma röst,
trygga lotsen genom -93 krisen
med flyktingförläggningar i brand och 500 % ränta.
Ingvar C, genom honom första lektionerna i nationalekonomi.
Riksbank och räntor.
Doijjan.
Foten.
Och nu alltså Munnen, längre ut i giporna än någonsin.
Som frun.
Och då; då tänkte jag på det,
kastade stenen i mitt kränkta glashus:
hur sexig är han, egentligen? maktsexig?
Var han någonsin maktsexig?

Sen tänkte jag igen, bumerangade tillbaka den där stenen,
att låt en va, för i helvete, låt en va!
Man ÄR mer än ett knullobjekt.
Det räcker med den värme, den erfarenhet, det sociala patos
som Ingvar C fortfarande utstrålar.
Det kvalificerar honom med råge till medmänsklighet.
Värmer nog gott tätt intill frun om nätterna.
(Och va snygg hon var, snyggare än någonsin, på Idrottsgalan, eller om det va Fotbollsgalan ... ?)