Fortsätt till huvudinnehåll

Jennifer Beals? Not.

Jag var ensam i träningsrummet i dag.
Musiken fegade, för jag hade glömt minnet.
Släpat på bashögtalare och hela IKEA påsen full av sladdar o grunks.
Nästan i onödan. Glömt USBt med rytmerna.
Men sen stod jag där, i alla fall, ruskade tag, fick ingen ordning på musiken.
Sträckte, hoppade, gick på diagonalen, men mest:
TITTADE på mig i spegeln med
SJÄLVFÖRAKT.
Kom på att jag såg minst ut om jag stod VÄLDIGT nära speglarna, eller VÄLDIGT långt bort.
Det lilla muntra sjönk undan snabbt:  när jag hoppade sådär VÄLDIGT nära spegeln såg jag hur fettet under och över bröstet liksom gungade till, rörde sig. Jag såg hur armfettet liksom rundade sig och gav armarna ett löjligt kort och krumt intryck.
Innerlåret tror jag har gigantiserats efter år av ridning.
Det måste vara så.
Dom putar ut sjukt fult.

Innan jag gick hemifrån motiverade jag mig som Jennifer Beals-svettig, så MYCKET skulle jag jobba.
FETT hårt.
Flash dance'a skiten ur mig. Alltså.
Nu blev det mycket skit. Fel skit.
Självhatet 1½.

Kommentarer

  1. Du har väckt min nyfikenhet...jag har läst om kroppen, sexet och saffranet och jag kommer tillbaka.

    *mitt i fucking lussebullebak*

    SvaraRadera
  2. ÅH, så trevligt! DU är mycket välkommen! Hoppas bullarna blir saftigt fina! /MrsS

    SvaraRadera
  3. Om jag minns rätt hade Jennifer Beals en ersättare när det gällde?

    Jag läste texten och där finns något:
    First - there is nothing
    but a slow glowing dream...

    Lycka till med julpysslet!

    SvaraRadera
  4. Hej Mats! hade hon, en ersättare ... vilken besvikelse!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: