Fortsätt till huvudinnehåll

Resume

Dagen avrundas,
med yoga.
(Gu, va jag känner mig stark i skulder-partiet plötsligt.)
Den brända middagen
har nu digested i fyra timmar
och det är dags för nästa näringsintag.
Familjen vimlar i köket.
Nån kan inte äta fullkorn. En vill ha ägg.
Vi som tränat ska fylla på med c-vitamin och protein,
mixern har malt ner ananas, mango, massa kiwi och yoghurt.
Tv problemet i dag blir att Babel inte dubbats.
A får sitta och se på Ranelid och undra va fan den blonde mannen med tjusarlock har att säga.
Han skulle väl gilla honom som fan, för deras gemensamma intresse för egen-promotion.
Sen blir det Juliette Binoche, å hon pratar väl franska.
Kanske somnar jag nånstans där.
Go natt Sverige. Tack för i dag!

Kommentarer

  1. Åh, jag älskar när familjen vimlar i köket hemma hos dig. Det är det mest trivsamma jag kan komma på. Visst är det fattigare när man som vi här hemma sitter mittemot varandra och kikar över tallrikarna. Det blir liksom inte lika mycket fest över måltiderna. Jag längtar till the Ulvelids!! Kram på er!

    SvaraRadera
  2. Loll!
    Jag längtar efter Dig! Du gör vimlet trevligare!

    Vår lösning på middagsbordsproblemet blev under flera år spel, vi spelade oss genom måltiderna, fyra i rad, memory, kort, shack, Ohtello, Sverigespelet, luffarchack, mest fyra i rad faktiskt, stereotypt kanske.

    Ni kan börja med Lotto? det är väl tillräckligt svårt för I.
    Att det finns folk som installerar väggteve i köket förundrar jag mig inte alls över, heller. Det är också en lösning.

    Kram kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...