Milda Macaroner

I går var jag som en utsvulten som slet och drog i en Ciabatta med tänderna.
Frikadellsoppa med ultrafärsk Ciabatta: man kan ju känna sig salig.
Tills det knastrar till, och man tittar ner i sin nyss tuggade Ciabatta och tänker:
 va fan, har nån lagt i en torr macaron?

Nä, ser man på: det är min FRAMTAND.
Arvedelen ångest, har ni hört talas om den? har ni den kanske själva?
Skam, och skuld hör också till det godset.

"HELVETE! va fan ska jag göra!?" jag panikade sönder.
Ringde AKUTtandvården.
Satt där med min tand. Middagen helt ointressant plötsligt,
en halväten Ciabatta på bordet.

När jag var 12 slog jag sönder tanden, en krona har suttit där så fint sedan 14 då man gjorde en ny som pillades fast på en pigg av den avslagna och vid det alget rotfyllda och nerslipade tanden.

Har ni sett er i spegeln med en glugg mellan framtänderna?
Inte? Det ska ni vara intensivt glada för.
Det ser för djävligt ut.

Nu sitter den på, provisoriskt, 1036 spänn för tio minuters klistrande, inklusive ett gratis nertapp av porslinskrona i mitt svalg.
"Bra att du var med där ... " sa tandis när jag hann fånga skiten med tungan innan den slant ner i svalget.

Varför varför varför HÄNDER sånt här mig hela tiden?!?