Fortsätt till huvudinnehåll

Enough is Enough!

Mannen ringer från ett Västafrika där stämningarna är hårdare än när vi kom därifrån sist för åtta månader sen: ungdomar bränner bilar och däck, det är svårare och svårare att få ett jobb,  matpriserna eskalerar! säger han som ändå befinner sig i en av den där kontinentens mer stabila demokratier..
Alla talar om Tunisien, och nu också om Egypten. Och det är ojämlikheten i livsvillkor man fäster sig vid. Korruptionen, den eviga fattigdomsstämpeln för den som inte har, rättsosäkerheten. De rikare som blir rikare, den lilla men också allt större medelklassen som finner vanor otänkbara för den som inte gått i ordentlig skola eller som har möjlighet att sponsras för utbildning, datorer, bra kommunikationer.

Fredagsbön lite överallt i världen i dag.
En fridens stilla stund.
Sen brakar det alltså lös.
I Egypten demonstreras det i skala man inte sett på 30 år, som man inte kunnat, inte tillåtits.




I Tunisien slår mobben ihjäl presidentens en släkting med sparkar och slag.
Det låter brutalt, inte sant. Det är dessvärre nederlagets pris i en diktatur: regera eller dö!?
Frågan är hur man skall överta en maktapparat som tidigare varit korrupt. Hur ska administrationen gå från sluten till transparent? Hur ska alla myndigheter genomgå tidernas metamorfos? Hur gör man, var tar man över ... fixar kompetenta medarbetare? bygger strukturer, organisation, stiftar lagar? och hur vet man vem som just i stundens förvirring ska ta över, vem som är med, och vem som är emot, och vem som ger dig sina judaskyssar?

Men nu är vi där. Insahallah. Det rapporteras om att ordningsmakten i Alexandria inte längre går i presidentens omedelbara led utan vägrar lyda direkta order: Yes. På andra håll lägger Mubaraks regim krut på att slå ner protesterna, skickar dödande kulor i huvudet på studenter, släcker ner twitter och facebook. Och om den återvändande symbolen och hjälten för hopp och tro fredspristageren El Baradei är arresterad eller inte är oklart.


Antagligen går det förbannat långt innan folket är beredda att offra sin upplevda trygghet för att sätta i gång sånt här, men nu rullar stenarna ... lite överallt.

Det är folket som bygger landen, till sist ...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: