40 det nya 60? eller inte ....

Vintervit, ful, och håret vet jag inte vad det är med.
Borde jag göra en annan runda nästa gång jag går ut för att leta reda på första bästa frisersalong? Välja den med omsorg? Nu är det bara klipp, på måfå, kortare och lite uppklippt sa jag, och det blev jävligt taggigt torrt och unisexigt. Fult det med. Egentligen bryr jag mig inte, tills jag råkar se nån annan med snyggare hår. ALLA har snyggare hår nu för tiden, ALLA är snyggare, ALLA är fräckare, mer inne. Alltså, jag borde stanna inne.

Men egentligen bryr inte jag mig. Men nånting därinne skriker att det vill vara älskat.
Har jag inte fått nog av sånt, undrar en annan del av mig.
Bodil M skrev nåt om att ansvaret för att göra sig så vacker som det bara går är miljöhygienskt.
Jag är på väg dit också, till den insikten.

Nu för tiden är längtan och förväntan på en helt annan nivå, i en annan riktning, nu får man göra nåt av var dags småsaker i stället för att tänka velodrom uppmärksamhet.
Lyfta på ögonlocken och tänka på att det är härligt att vara vid liv, till exempel,
inte minst med tanke på hur trist alternativet vore.
Allt som är bekvämt är bekvämt.
Enugh, is enugh.

Jag känner mig som en gigantisk atlantångare på kurs mot inget, men likväl på kurs, solen går upp, solen går ner, min kurs ruckar ingen.