Fortsätt till huvudinnehåll

Satan i gatan

Mot vilken bakgrund man än väljer att tolka den här handlingen  - där frun med bebis i famnen och efterföljande ström av för mig okänt antal bekanta hoppar ut genom fönstret för att hon tror att den nakne äkta mannen, som egentligen bara gått upp för att vyssja barnet,  är djävulen själv - så blir det rätt så tragikomiskt. Blir det inte?

Kommentarer

  1. Jag läste också det där... tragikomiskt var rätta ordet!

    SvaraRadera
  2. Vissa händelser är det nog inte meningen att vi ska begripa. Det går helt enkelt inte.
    Fruktansvärt hursom.

    /Marie

    SvaraRadera
  3. Tjejer, visst är det fruktansvärt, att bli så rädd, att blir så desperat, och att bebisen itne klarade hoppet. Är det inte ett osunt kontrollerande som ligger bakom att skrämma folk så med djävulens olika skepnader?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning. Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår. Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider. Kom an Japaner! Håll ut! Kom an Mrs S, hitta en väg ut! Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ... Mangahär för Japanen inteserektionellt uppror Arslet för demagoger ...

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: