Fortsätt till huvudinnehåll

Riksdagsdebatt

Johnny Skalin (Sd) i rutan,
direkt,
Rosenbad,
motståndet mosar,
och hans pomada veknar i takt med att delikat topping av en klok påläst herre serverar:
vänta nu bara så ska vi se vem han är: Skalin replikerar med:
"...Hamilton! ..."
C.B Hamilton, (fp), en påläst, som drar slutsatser, gör fina analyser.

Är antal jobb konstant eller inte, tycks vara frågan för dagen ...
Skalin får ljuga bra högt för att försöka bevara den myten, så att han får ihop logiken med att slänga ut dem som "tar" jobben för vikingarna.
Och nu vet jag inte riktigt hur slappt han tänker när han säger:
"Hamilton vill inte se problemet, han vill ge alvedon för förkylningen, lindra problemet men inte bota: han vill stimulera arbete för dom som är utanför." (Han menar instegsjobb, och skattelättnader).
"Definiera sjukdomen innan vi talar om medicinen." svarar Hamilton, "invandrarna är inte orsak till varför sysselsättningen sjunkit i Sverige, titta på andra länder: andel invandrare och arbetslöshet går inte hand i hand."
Skalin svarar med upprepning, typ: Norge och Danmark har de bästa siffrorna, för att de har restriktioner.
De partirepresentanterna talar om öppenhet och utbyte.
Jag vet inte varför bollen skulle ligga hos Skalin hela tiden. Det var väl dagens agenda, vad vet jag. Se här: i DN.

Sverige Demokraternas väljare vill väl förstås att dom står där i riksdagen och fortsätter debattera så som dom pratar på sina partimöten, hur illa det än klingar i plenisalen, hur de än hamnar i otakt med de övriga, hur illa det än fungerar som relevanta repliker på debattmotståndarnas argument ska dom hamra fram sitt budskap: ut med invandrarna så att dom andra arbetslösa vita stackarna får jobben.

Sd kvoterar aldrig, får vi höra, inte heller kvinnor, de rekryterar efter kompetens, därför har de en (EN!) invald kvinna i gruppen.

Lyssnar ni nu SD anhängarna? Och applåderar ihåligheten?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...