Fortsätt till huvudinnehåll

Nyamko, Sofia & Gunilla

Nyamko i teven och Mannen ropar:
I hate her!
Ah, säger jag och skrattar,
det är ju så onyanserat,
A house nigger, säger han,
jag säger hey hey boy,
det finns bra och dåligt,
instegsjobb kommer väl från borgarna t.ex.
och om det på krav följer rättigheter kan t.ex möjligheter för språkutveckling och arbetsintegration för nya- svenskar påskyndas.
Ah, säger han.
Det är alltså vad som löper mellan invandrarna på stan:
Nyamko är rasist.
Och jag brukar ju känna ungefär detsamma när jag ser Majoren.
Familjen noll impuls- kontroll liksom.

Snygg- Nyamko


Jag imponeras i alla fall av Sabunis säkerhet, förmågan att vidmakthålla i sina frågor, inte vackla.
Jag jämför med de två nya M stjärnorna på presskonferens nyss, Sofia Ankarsten; ny pressekreterare och Gunilla Sjöberg bitr pressekreterare: nykomlingarna snurrade sina helikopterhuvud i rutan oavbrutet och drack ungefär samtidigt, satte händerna i fickorna och pratade alldeles för fort.
Gick snabbt där med Schlingmanns avhopp, hanns ingen media-träning med?

Sofia Ankarsten

Gunilla Sjöberg

När jag praktiserade på ett privatsjukhushär  i stan vid 17 års ålder slog en bastant sköterska mig på fingrarna och sa barskt:
HÄR hänger man inte med händerna i fickorna!
Okej, den karriärvägen tog uppenbarligen inte sofia & Gunilla, det syns ju lång väg, ja inte på Gunilla, om jag ska vara ärlig, som säger hon är från Uddevalla (pratar välfärdsfrågor och tillgänglighet och människors upplevelser av hur välfärdssystemet möter "människan" på lokal nivå". Gick hon till fel parti, ser så ut).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...






Mediekommunikation?