Fortsätt till huvudinnehåll

Modersmyten





Befria kvinnor från modersmyten, sa en stålande Maria Sveland i Annas Eviga, Svt.
Och jag vet inte, min unge dröjde sig kvar i soffan trots att han skulle ut, hörde talet om hur barnen skulle antingen låsa in kvinnorna, eller vara deras mening med livet, ett livsprojekt, eller kväva dem, och drunkna dem hit och dit, och barn som trots allt är nära halvvuxna funderar även dom över vilka dom är, och vad dom varit för något i sina föräldrars liv och dom får då vara med om ett sånt där antikklassiskt uppvaknande när dom ser det dom trodde var självklart platsutrymme och berättigande till ovillkorad kärlek vara prissatt.
Jag sa sa smått chockad till honom:
My, god, varför får en sån här fråga en sån här uppmärksamhet, nu? snacka om att slå in öppna dörrar,
fråga mormor, fråga mig, been there done that, med reflektion över tid.
Det privata är inte alltid det allmängiltiga.
Hon är skild nu Bitterfittan Sveland. 


Den andra av tre inbjudna debattanter,  familjekonservativ- representanten Roland Poirier Martinsson, frågade vad modersmyten egentligen var, och om det verkligen ÄR en myt, och jag antog att han utgick från att barns behov ser ut på ett sätt som kräver en viss omsorg vilket i sig är vad myten består av, tack o lov, att vi vet, trots att vi inte provat förut, hur barn behöver.
Och jag tycker väl att det hade varit intressantare att djupdyka ner i den definitionen än att kasta ytliga gamla, kanske inte längre aktuella floskler över bordet. Åsa Moberg den eleganta ställde sig först som medlare men alltmer allierad med Sveland ju längre programmet fortgick. 
Och det är rätt Sveland, livet blir skönt när man har en vecka för sig själv, skönt och inte skönt, men bekvämare. Beror ju förstås på hur livet utspelar sig där i barnveckan, och hur kontanttjockt det är, vilka stödverk man har för att lämna och hämta och handla och tvätta när barnen är hemma och man kanske arbetar oregelbundet, eller hur ledsen man kanske är för att vara ensam, eller hur kompetent man känner sig, eller om man ens har ett arbete att arbeta undan, eller vänner att roa sig med i sin fria tid.


Jag saknade klassperspektivet i diskussionen. Det finns nog inte ett sätt att befria sig från modersmyten och överarbete. Det beror ju förstås på hur logistiken för allt det här fungerar innan.
Nä, jag menar, livet, livet, det är, det tar och det ger. Men tror man sig få leva med privilegier är det förstås en svår period att behöva vara låst i barnkammaren med en svikare till Husband utanför. Men för all del, förväntningarna havererar, trots allt är misslyckandet ju ändå det mest dominerande på både karriärfronten och familjefronten för en ansenlig massa, ett vatten man får lära sig acceptera, havererade drömmar, och selektion i det man kan påverka från det man inte kan påverka, i det man orkar förändra, och inte orkar förändra, förlika sig med hur kontinental-plattorna styr dina förflyttningar i livet i skepnad av ditt sociala arv.


När varannan- vecka- barnen blir stora är dom ofta påfallande osentimentala, och som förälder känner man att man aldrig fick rå om tillräckligt, men då accepterar man, att livet är starkare än mina föreställningar, men i känslan, i hjärtat, är man separerad, och det är nog starkt, att man inte äger varann, att man faktiskt står på sina egna ben, att man lever, och gör det även när ungen vänder dig ryggen på väg ut i sitt eget liv. 


Och ofta tänker jag på hur min man vuxit upp, i storfamilj, kretsande mellan olika omsorgsaspiranter, mormor, moster, ett självhittat familjehem, och hur det i storfamiljen fungerar. För där finns det som Moberg var klok nog att påtala, blodsbandsrelationer som klarar svåra konflikter, och i perioder av livet när man behöver omsorg räcker det inte att betala för det, för det är inte lika med köpt värme. Och hur ska vi då i våra små små familjer, mamma barn hitta rätt i det? 
Nätverk sa Sveland, men inte nätverkar man med någon trettio år yngre än sig själv som dessutom är vilig att komma och stryka dig över håret när du ligger där i din säng och väntar på matleverans från hemtjänsten, denna hemtjänst som har direktiv att tvätta golvet men INTE rulla undan mattan, 10 minuter för det.


Ja, kvinnor, vi är i samma strider, men det ser olika ut, och antagligen måste vi ta matchen till stor del med oss själva. 



Kommentarer

  1. Du skriver fortfarande så klokt och jag är tyvärr alldeles för sällan här och läser och kommenterar.

    SvaraRadera
  2. Smultron,vad skönt att veta att du fortfarande är därute. Jag funderar ibland på hur du har det, med allt, din identitet, dina stora funderingar, familjen, studier? Hoppas du mår gott!

    SvaraRadera
  3. Blir det inte väldigt tomt utan myter?

    Vi kan väl bara gratulera Sveland som har lyckats skaka av sig något som hon upplever som befriande. Men går det verkligen att dra de här storslagna slutsatserna och göra det till ett samhällsprojekt?

    Jag tycker nog att hon söker legitimera sina val ideologiskt och vill helst inte bli indragen i sådant!

    SvaraRadera
  4. Ja, Mats, det var nog vad Martinsson försökte få sagt utan att för den skull höras. Det sorgliga med Sveland är ju precis som du påpekar, att hon försöker göra sitt projekt allmängiltigt. Det känns inte riktigt aktuellt, kontext betyder mer i dag än att enas om en förenkling kring eventuella mamma pappa barn konstellationer.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: