I går när jag stod och väntade på att tränings- passet skulle starta tittade jag lojt ut genom fönstret - såna pauser utan ingenting hatar jag, och just därför brukar jag aldrig ha marginaler i ledtiderna, men på det här gymmet måste man logga in tio minuter före start. Utanför fönstret tilltog blåsten, en spårvagn klonkade förbi, och på kullen borta på andra sidan trafikkorset gick två hundägare i trots mot regnet med sina Irländska Settrar. Plötsligt kom jag på att roligare blir det inte, jag kan ju faktiskt starta om helt, byta helt. Utrymmet, möjligheten finns, göra en ny utbildning, göra ett lappkast. Kunde man hitta en coach som hjälpte till med det? en vägledare? var? tankarna spånade runt, går man till AF och frågar om en yrkesvägledare?
- Herrejävlar: jag kan ju tänka helt om!
När musiken plötsligt ljöd i rummet bakom mig vaknade jag upp.
Tjolahopp!
- Kom igeeeen, tjejer! ropade den fanimej mest inspirerande ledaren jag stött på.
- Vill ni må bra, jättebra, eller FANTASTISKT bra!?! skrek hon.
Och som svar stuffade vi på, lite till, lite mer!
Kommentarer
Skicka en kommentar