Fortsätt till huvudinnehåll

Klibbig augusti

Har även tappat tidsuppfattningen.
Klibbigt. Och vi torkar fårskinn ute. Dom torkar aldrig. Luktar skunk.
En gång hittade vi en förrymd mink, tog den i en låda och ringde närmaste minkfarm.
Med det inget sagt för eller emot minkfarmer, men vad den stressade minken LUKTADE!
Som en skunk alltså. Och nu luktar de där djävla skinnen som aldrig torkar minkskunk.
Jag vet inte vad jag ska göra? Vänta? Hålla ut?
Båda jag bor med har tappat sina nycklar.
Håll ut Mrs S!
Håll upp, håll hela familjen OCH alla djävla minkskunkluktande fårskinn under armarna.
Mina stressmätare utslår samtidigt: ont i nacke och axel och korsrygg,
Hur vetenskapligt ÄR det?
Det är Ramadan, ingen familjevänlig månad alls.
Prova själv, sätt Da husband på svält utan cigg i 17 timmar!
I promise you ALL: nackvärk, frozen shoulder, korsryggslåsningar.
Och är det ens nån djävla ide att lägga ut de där skinnen på gräset innan nästa regnskur?
Tropiskt, hänggrönt, slajmigt.
Är det fortfarande augusti?

Kommentarer

  1. Min farfar torkade renskinn, samma stank kan jag tänka... Tack för din kommentar på min sida!

    SvaraRadera
  2. Något speciellt med den här tiden på året, mittemellan...utan att veta vad. Fuktig värme och kallt regn, tvätt som ALDRIG torkar. Verkligen aldrig.

    Nyckelstrul...är det ngt spec manligt? Min man är experten...

    SvaraRadera
  3. Jag tycker det är svårt att andas i den fuktiga luften. ALLT är klistrigt och klibbigt. Klimakterieoväder.
    Och apropå hungrig man, här är det tätt mellan mellanmålen annars "ryger rumpan" som man säger här... ;-)
    Upp med hakan snart är det skitkallt! :-)

    SvaraRadera
  4. Maja, antagligen samma lukt, även om jag tycker ren låter mer rent ;) det är köttet som bör vara bortskrapat som liksom härsknar, tror jag ... o tack själv o good luck med allt!

    Peace: jag tänkte just på det, att det ska gå 40 år innan jag får ord på det, augustiklibbet, olusten i det, övergången, det överburna. Och nycklar, man blir matt, matt ... nu har vi EN i hela hushållet.

    Wettex: Rätt: klimakterieoväder, verkligen! snart är det skitkallt och frozet på fler sätt än bara i axweln. Tack för uppmuntran.

    Ramadankvällar däremot är som julafton, i en månad, varar kort dock.

    Puss på er!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Konflikt?

Nu i efterhand tänker jag på det underligaste som hände i Agenda när Åkesson och Shyman debatterade. Åkessons underförstådda förslag att skicka ut alla utlandsfödda män eftersom de - enligt statistik som dom, alltså institute-SD,  ska presentera i veckan - begår flest våldtäkter i landet har en för Åkesson ännu grumlig orsaksförklaring. Driver han sin tes hela linan ut, samt - som han gör i öppen debatt - förkastar socio- ekonomiska faktorer som orsak till den högre representationen för utlandsfödda i våldtäktsdomar, då erkänner han precis samma tankegods och ide som genomsyrar F!:en patriarkal könsmaktsordning. Vad ska han göra med den uppfattningen i andra frågor?

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Dagen i dag

Jag tar min andra kopp, starkt kardemummakaffe. Då tänker jag på Peace på Ett rum med utsikt , tänker på hennes kaffedrickande framför fönstret med den metertjocka fönstersmygen och det vidsträckta skånska snölandskapet framför, vad tänker hon på i dag? I DN läser jag om flickor med ADHD och då funderar jag på Victoria som kämpat och kämpar men ibland glömmer att se hur begåvad och extravagant elegant hon är. Mitt kaffe svalnar som kaffe gör och det är bara en annan fas och jag vet att någonstans i den här stan sitter en Smultron och funderar över sin uppsats och kanske flyr hon ner under täcket med Kungens alla frillor för att slippa den ett tag. Och jag tänker på Wettex som är på väg till Stockholm med ett alldeles för späckat schema men väl så nyrakad och förberedd med både femtioelva strumpbyxor och raggsockor, må hon få kraft att orka. Ute ett milt och mycket långsamt snöfall. Jag känner mig tjock. Tappade fem kilo men har nu under två veckor ätit upp dem antar jag. Varför...