Fortsätt till huvudinnehåll

Verklighetens folk krånglar

Man blir liksom inte klok på de här fenomenala kontrasterna mellan å ena sidan vetande och kunnande som man, till min enorma förtjusning, kan hitta lite överallt på nätet nuförtiden(Halleluhja!), och å andra sidan retoriska ogenerade försök att mangla fram sina enkla politiska budskap så att folk till slut tror på dig.

Ta Bjöklund till exempel. Först lyckades han med en åsnas envishet, ja, de som deduktivt bygger upp sina resonemang med trovärdiga referenser och teoribyggen hamrar väl aldrig på så oförtröttligt i sin egen förtjusning därför att hos dem ligger som oftast en ödmjuk vetskap om att det kanske inte alltid är så glasklart, men inte för Björklund, han visste minsann bäst hur piskor vina över lata och ovårdade elevers ryggar! Trots "kris i skolan" debatten efter P1's avslöjande reportage om majorens erbarmliga slirande med fakta fortsatte han att trumma ut sina entoniga men storartade pampfletter, och nu var det alltså dags att flytta fokus till äldreomsorgen.

Jag vet inte alltså:
  - En promenad om dan, och rätten att välja mat!
Jepp! Kanon!

Eller vänta nu: inte utan att man tar sig en roande funderare på vad Björklund ska hitta på med "bråkstakarna" som finns även inom äldreomsorgen. [Hell Ceasar! ska de vara överallt!?! Skall det trots kravliberalismen nånstans ändå förespråkas en ultraliberal hållning i frågan: - De väljer väl för fan själva om de vill gå ut, liksom.]

För ponera: en dement skrultig åttioåring som inte vistats ute på några år skall av sin personal lockas att våga gå ut. Hur många personal skall Björklund avsätta för detta? Hur skall han utbilda sin äldreomsorgspersonal för att hantera de svåra situationer som kan uppstå med de gamlingar som inte är så följsamma? Pedagogiska kurser? Inköp av hjälpmedel? Ökad personaltäthet? Eller skall man dra ut Asta och bocka av i protokollet att hon färdats ute, medelst polisgrepp?
Och när det gäller rätten att välja mat?  Låter otroligt att man inte får göra det redan. Men: välja ur vilket sortiment? Hur långt i förväg? Om samma dilemman uppstår även här:  för den som inte förmår kommunicera detta sitt val klart och tydligt: skall Björklund satsa på landsomfattande insatser i Alternativa kommunikationsformer med div hjälpmedel så som, handdatorer och annat som kan underlätta för de gamla att förstå vad som kan kommuniceras och väljas?

Rätten till kommunikation? vore väl liberalt?
- Egen lap-top till alla på långvården ...

Nä, vilka gamlingar pratar Herr Björklund om? egentligen? Hur skall han skriva om lagen?
För dem som redan klarar sig själva? En politik som passar bara för de kompetenta och redan starka?
När billigaste upphandlingen är gjord ute i kommunerna man undrar var all den välutbildade personalen ska komma i från, med all den goda maten? För man får ju också tänka på profiten ... för dem som inte ens befinner sig i den prekära situationen att behöva hantera dessa individers rättigheter i vardagen ... nä, jag menar väl det, att vi måste tänka på dom som behöver en rejäl morot för att orka starta en vårdinrättning för sakttebetalarnas medel. Titta bara hur fint man plockat stålar från fattigas barn på HBT hemmen runtom i landet: en mönsterverksamhet att kopiera till äldrevården, inte sant, tycker ni inte?

Eller är det så att alla dessa 55+ boende som nu uppförs för bättre beställda pensionärer ... dom kommer att omvandlas till privata vårdinrättningar när den dagen kommer. Där betalar man för sin egen skumpa alltså och köper in sin egen Personal Trainer för det dagliga passet.
Då kanske de kan de sänka skatten lite till, också kan man tippa dom gamla som betalar dåligt över ett stup nånstans under den dagliga promenaden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…