Fortsätt till huvudinnehåll

Sommarnattens leende

Nä, nu är jag lite grann som Sven Otto Littorin - eller som han i alla fall uppges vara på cv't på regeringens hemsida- Totto: gillar barn och matlagning. Jag gillar barn och matlagning, really, jag har den där egenskapen att jag kan slänga ihop lite av inget så att det ändå blir rätt bra. Nyligen efter det att till slut slumret i trädgårdsstolen till Eva Gabrielssons sommarprat lyckats ingjuta lite ny energi i den mjuka kroppen, energi som den varma loja dagen slukat vilken nu skulle avrundas med pyssligt trädgårdsbestyr och matlagning. Efter gräsklippning och vattning i den leende sommarkvällen tog jag en runda i mina land och under maximal livsnjutning inhämtades där kryddor och potatis; koltrasten sjön, droppvåta blommor, rosor, blommor, rosor, dofter, getingar, rådjuret som kom igen, och ja, det är mer än paradis här, jag njöt, och av dagens skörd och tomt kylskåps impro det gjordes en kall, mycket god potatissallad:

*kokt färskpotatis
*färsk kål, strimlad
*inlagd paprika, röd
*riven morot
*finklippt gräslök, mynta, timjan
*citronpeppar, peppar, salt
*olja, och (märk väl, lyxvariant) Mango balsamico.

Serverades till en skrämd fryst Hookifile, stekt i Bregott, svartpepprad och saltad.
Till efterrätt, en ny trädgårdsrunda,
Smoothie:

*en näve Smultron
*åtta jordgubbar
*fyra ofärdiga krusbär
*en näve ljusröda vinbär
Mixa med fem isbitar och en halv citron

Oh! makalöst! att något kan bli så gott! Var bara jag här, enväldig och partisk jury förvisso, men det är ju det som är grejen gott folk: i mitt liv är det jag som är juryn. Sprang ut och in och pratade med grannarna som hängde ut genom fönstren eller också pysslade i nåt annat trädgårdshörn, och alla tänkte vi nog samma: att det ska bli trist att vi flyttar snart.
A, som nog älskar mig trots allt, på turne, igen, nu som housenigger för Landskrona kommun, spelar och dansar där i SD- getthot. Fy fan vad jag har svårt att förstå all den här märkliga sammanblandningen och uppdragen; att bjuda på lite EXOTISK kultur så att Dom ser att det är väl inget farligt heller, det är ju kul, det svänger ju katten! Nä, alla ni där ute! Glöm inte bort det, att är man med "annat" utseende här på gatorna i Svärje då får man liksom passa sig lite extra. GLÖM ALDRIG DET.

När jag låg i solstolen och lyssnade på Sommar funderade jag på vad jag ska klistra upp på brevlådan för att slippa få SD- reklam där. Vad gör ni när det dimper ner SD- reklam hemma hos er? Skulle vilja skjuta dom jävlarna som tar sig sådana friheter med min brevlåda. Nä, skoja lite, va. not.  Det var väl ungefär vad Eva Gabrielsson också skulle vilja göra, i sina hemliga fantasier kan jag tro, med alla som ockuperar och förvanskar Stieg Larssons minne utan att tillfråga henne, hon ingår som bekant inte i dödsboet. Hon ville påminna oss om att GLÖM INTE det: när Stieg och hon kämpade ensamma mot främslingsfientlighet, extremhöger, nationalsocialism DÅ var det andra bullar på de röda mattorna där dem nu stegar fram till ära från Stieg Larssons kompositioner, om just det: kvinnovåld, högerextremism, diskriminering: i hans skrivande hela tiden en fråga om moral, om ideal och om hur man håller det levande genom livet. Det handlar inte om underhållningsvåld, sa hon, det är ingen fiktion, det är verkligt. Millennium är Sverige.

GLÖM inte det! Hur håller vi vår moral och våra ideal levande genom livet? kan man verkligen undra.
För hur god den här potatissalladen och smoothien än var, hur paradisisk min lilla livslott än är: den här anpassningen, det här kravet på flexibilitet, det här tiggeriet för arbetsgivare, för makten, för alla dem som står lite över dig och kontrollerar din stil: glöm inte det! där kan priset just bli och vara: din moral, dina ideal!
Vill vi ha det så, klara sitt skinn och elda upp andras?

Som att sälja sina barn, Sa Eva Gabrielsson. Vad Sven Otto säger om sina barn vet jag inte. Men han gillar dem, och matlagning, i alla fall.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Hemfrid

Eminenta Camilla Henemark och en annan ung man och en lite äldre gav hemlösheten tre stolta ansikten i Debatt i går.
Stolta och stolta, den unga mannen grimarserade en hel del i kampen för hålla sitt hjärta stånget, sitta där de femton minuterna of fame i det ärendet är förstås inget man drömde.
Social & Äldreministern ställer inte upp på verklighetsbeskrivningen som dessa tre människor ger.
Det låter ju helt befängt, jag vet, men det var så, hon vägrade.På frågan varför hemlösheten ökar fastnade man i konflikt om siffrorna. Men alltså, tusentals unga vuxna, utslängda eller på eget bevåg avlägsnade från hem & hus. Det begriper väl alla, att ibland finns inga chanser att tonåringar ska kunna tas om hand av sin ursprungsfamilj. Inga jobb, inga boenden. Men, dessvärre, finns ingen annan som tar hand om dem heller.
Ute på gatorna, i din stad, i min, vandrar ungar, sitter på sista bussen, dröjer sig kvar på lokala pizzan för att se om nån kan tänka sig en nattlig gäst, en som helst…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…