Fortsätt till huvudinnehåll

Som en elitidrottare

I allehanda press kan man se bild och läsa om elitidrottarna, eller styrelseproffsen, E N T R E  P E N Ö R E R N A och beundra.
Ingen beundrar en vanlig sketen jobbare.
Som väl därtill har hemmastädat hus, plockat disk & tvätt också.
Ärligt talat Sabuni som skriver om jämställdhet i dag på DN- debatt, och där avslutar klämmen med RUT- avdraget: vem fan av oss hon låtsas prata om, ensamstående, sprungna ur arbetarklass, vana att vända på stålarna och när det så slutligen kommit in lite bättre tider på grund av att vi blivit så inhelvete kompetenta och därmed avancerat i graderna och fått mer LÖN, då: då har vi väl inga tankar på att betala en städerska? Nä, då är ju ungarna plötsligt stora, och man sitter i sin kupa och undrar vad man ska göra nu, och då går man och tränar i stället, läser en till kurs, effektiviserar, slutar oja sig över disken, tvätten, städet eftersom man systematiserat den le grande, lider av leda. Aldrig att jag skulle betala någon för det lilla städet jag kräver. Never.

Kanske är jag unik. Kanske har hon rätt. Men inget, INGET, i min lekamen säger mig det, att det stämmer, att det där jävla rutavdraget skulle nyttjas av dem i kommunala- sektorn.  Aldrig att jag tycker att det är en bra fördelning, ett bra sätt att utvidga en arbetsmarknad. Ska man skapa pseudojobb medelst skattemedel, kan man väl vara lite juste och skapa dem inom stimulerande fräcka branscher: låta de svarta jobben bli vita! Varför just i städbranschen? Det vet väl för fan alla vad det har för symbolvärde att torka andras skit.

Nä, nu är det så att man sitter där man sitter, och får inte ens gråta ut i nåt läckert magasin, som en elitidrottare som missade så mycket på grund av att träningsinsatsen var så stor,  nej, åren gick och arbetet drog, nattning av barn och ensamma kvällar för när sandlådesnacket var över och grannarna satte sig i gemensam supe då ställdes den ensamstående morsan utanför. Så hon gick och tränade, och förkovrade sig och jobbade lite mer, levde ett annat liv med sina likar. Och med de likarna har i alla fall aldrig jag talat om nån djävla städerska? Nä, aldrig. Inte en enda gång.

Kommentarer

  1. Jag undrar om dom som är för RUT kan se sig i rollen som arbetstagare eller bara som arbetsgivare?

    SvaraRadera
  2. Förmodligen inte, men jag har sett fräcka småbilar susa omkring här i stan med säljande företagnamn på. Undrar hur många uppdrag man behöver göra för att dra runt det hele? Naturligtvis är det en ypperlig arbetsmarknad för t.ex. nykomna invandrare, men varför ska dom åka runt och städa hemma hos folkhemsrasister i förorterna? trots att dem kanske har en lång yrkesbakgrund inom ett annat område, nä, för ungdomar och invandrare kan de hitta på stimulanspaket som riktar framåt, betalda praktiker inom det område där dem vill verka, så småning om. Om det nu är så vackra konsekvenser av den här RUT- reformen.

    Sabuni vill ju framhäva hur jämställt det blir i hemmen med nån som tar hand om alltet. Då kan fru ojämställd börja jobba rejält, borta. Va, vilka pratar dom om?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: