Sådär ja ...

Nu börjar sommaren ta sig, läser Koskinen om Bergman och sen ser jag den här Bergmans hushållerska och på det kommer härliga Elisabeth Åsbrink i ett stilfullt Sommar som en smart fullträff där hon med stor integritet talade om sin forskning angående pjäsen 7:3, morden i Malexander och gränserna mellan omnipotenta brottslingar och likaledes egocentriskt fokuserade regissörer, manusförfattare som söker efter sköra hårfina gränser att undersöka eller där skapa olika slags verklighet i och/eller om ondskans tecken.