Fortsätt till huvudinnehåll

RUT-igt

Det mest jämställda jag har gjort tror jag är att leva som separerad förälder.
Min ex- man utvecklades ganska snabbt, ja tog väl typ fyra fem år kanske, till att vara en mycket god hemmaman, förälder, ansvartagande moralingjutande containertyp med mycket stort hjärta.
Efter de första årens hämtning av barn medelst röd-vit-blå- tonade fingrar på grund av glömda vantar blev det mest tillslut en fråga om att köra och hämta glömda saker, matteböcker, gympaskor.
Ja, vi blev en trevlig familj, stor, många som kom på födelsedagar, många vuxna att referera till, många förebilder att välja gott och ont ur.
Min ex man som snart levde kärnfamilj visade den sidan av världen, och jag som gjorde alternativa val visade den.
Väldigt rikt.
Och tryggt.
Och ja, jämställt alltså.
Hett tips!
Varannan vecka städade jag, lagade mat, bakade.
2-3 timmar typ, kan man RUTA sig själv då frågar jag? få betalt, vore förbannat jämställt ... kommunen kunde anställa konverserande kontrollanter som kom och noterade vad man gjorde. Ett slags hem-ombud som kunde påminna o sånt man glömt, ja varför inte en personlig coach som följde upp de mål man föresatt sig vad gäller utmaningar, fökovran och förstås: bantning, en som coachade fram ens goda föräldraskap, ens lycosamma tänkande, ja sådär, ni fattar va. Vore mycket bra, som en påminnelse om att räkning den och den förfaller ....
Det har jag alltid drömt om, en RUTIG personlig ombudscoach!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: