Fortsätt till huvudinnehåll

Försoning

Under några dagar förra veckan hade vi havererat
Han vägrade prata, vägrade äta
Nu när jag skojar med honom om det säger han att han åt när jag inte såg
En hungerstrejk helt enkelt, en fejkad hungerstrejk
Jag vet inte vad jag hade gjort
Jo, jag vet, men det vill jag inte skriva, för det var verkligen löjligt,
från alla håll sett ...
Tre dagar i varsin hörna, jag flydde
han flydde
sista dan kom han infarande när jag lagt mig på sonens säng, skulle försonas
Jag som försökt tidigare var till en början sval och indignerad
Men jag hade turen att bli upplirkad tillslut
tills jag sa nåt felaktigt i gen
Då tog Min man en termos kaffe och gick ut
Jag ångrade mig, omgående, ringde och sa
Förlåt. Kom tillbaka!
Han reste sig från bänken intill dammen där han hade suttit och druckit sitt medhavda kaffe och sett på fåglar,
och så var han hemma igen på en minut
Vi höll vi om varann.
Nu är vi skrattandes
i kärlek igen
tullar på
huden, värmen, lukten
Min man!
Hans fingrar är mina, hans varma kropp när jag kommer och lägger mig,
hans skratt, hans energi, hans envishet, hans sårbarhet:
det är jag.

Kommentarer

  1. Åhhh!
    Det där blir man varm i själen av att läsa.

    SvaraRadera
  2. Det hade kunnat vara några dagar ur mitt liv...känner kärleken och huden. Starkt.

    SvaraRadera
  3. Farsanmittilivet! Välkommen. Fint att du kände det jag försökte beskriva, det vidunderliga, men så tafatt man är, tafflig ändå ... inte sant, försoningar är bra.

    SvaraRadera
  4. Peace in mind! härligt att se dig! jag har saknat dig ... men hoppas att du har det gott nere hos dig ... Och ja, är man två sårbara lättkränkta blir det valsande tango, som du känner igen.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: