Fortsätt till huvudinnehåll

4:e juli

... Glömde att säga att brudparet var ofantligt fint och vackert. Vilken egomiss att glömma det, i all hast.
Och än en gång grät brudgumen. Vad är det här med gråtande kvinnor för en myt?
Jag har aldrig sett en kvinna gråta på sitt bröllop, gråta mer än mannen.
Och det är ju ingen validitet i den empirin men ändå. De bröllop jag varit på.
Gråter han gråter hon en skvätt. Men Han gråter.
Min också, gjorde min också. Spagettiben och tårar på kinderna som jag torkade och då kröp han intill mig, höll hårt om, stöttade sig. Ja, ni ser.
Vackert är det. Så vackert med KÄRLEKEN.
Det som fascinerar mig mest av allt här på jorden är ändå kärleken.
Större frågetecken än alla andra gudars, för mig.
Liksom vardagen är det. Frågan om hur man organiserar ett potentiellt levnadsvilligt samhälle också större än den om Gud för mig. Frågan om den mänskliga naturen, om människan, är också så förbannat intressant att jag inte vill eller ens kan lämna över den till guds vilja.
Jag vill veta, jag vill undersöka.
Jag orkar vara ensam, i det stora svarta hålet, och i döden, i ovissheten. Jag orkar det. För jag kan inte tro, kan inte känna tillit. Men ... jag förbehåller mig en eventuell överraskning när jag dör.
Men tills dess. Vardagen är enugh. Vardagen som fylld av trossatser, hopp, kärlek, hat, konst, missräkningar, folk, land, religioner, traditioner, grupper, individer, språk, kultur & natur och allt allt, myllret som vi har här för oss nu, och har haft förut.


My God, alltså!
HUR KAN vi låta det levas, hur kan vi låta oss leva, trots allt, i kärlek och tilltro?!?
... Och i mörker: Stagnelius:

"Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes,
När i ett avgrundsdjup minne och aning förgå, 
Tanken famlar försagd bland skugggestalter och irrbloss,
Hjärtat ej sucka kan, ögat ej gråta förmår;
När från din nattomtöcknade själ eldvingarne falla,
och du till intet, med skräck, känner dig sjunka på nytt,
Säg, vem räddar dig då?"

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: