Fortsätt till huvudinnehåll

Världen!?

Hallå. Världen I dag:
Huvudvärk, igen. Plötsligt inbokad visning trots att förrådet inte är städat, alla verandabrädor ej oljade, kakelfoget ej ditsprutat. Åh, hej!
Måste lägga i rem mellan 21 - 24 och fixa.
Klippa gräs i ösregn?
Beskedet om hastigt inkomna spekulanter gjorde min hjärna totalt ofokuserad.
Hur ska jag komma ihåg stegkombinationerna nu da?
Och hur ska Iran göra egentligen?
Ska dom bara kliva upp där på planen och leka bror stor och vifta med puffror så att världen håller andan och ger dem vad de vill ha. Lite djävla potens?
Man kan hata stora stygga vargen men ibland kan man försöka tänka på vad det är den vill, hur det är för den.
  - Hur är det egentligen Israel?
Vem som nu ska svara? Disparata röster även där antagligen.
Disparata röster i min familj.
Disparata röster i min hjärna.
Det regnar. Och jag har lätt för att tycka saker är jobbiga, bara för mig, stackars mig.
Men se de de har en inge för ...
Inte här. Ingen tycker synd om någon i den här familjen. Inte ens mig. Och det tycker jag är synd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Bastu- vett & etikett

Magdalena Ribbing vet. Hur det bör vara. Hur man avslöjar om man har nån koll, om man har stil, om man har grace. Nu har hon dagen till ära publicerats med en bastuvett-etikett-kolumn i webb-DN.
Att skreva i bastu skulle nog ändå Magdalena säga vore ett no no.
För där ska man, enligt hennes rekommendation, ta seden dit man kommer, handduk på om andra har handduk, handduk av om andra har kastat den. Men om det nu är som för mig häromdan, att jag kommer in sist i en bastu där man lotusställer sig i vidöppet skrev, skulle jag förväntas göra detsamma då, eller FÅR jag bryta seden och behålla handduken på? Hur gör man!? Magdalena Ribbing!? Ska de övriga därinne av hänsyn till mina tabun rulla in sig i frottén plötsligt?
What?

Men aj aj i alla fall för att klippa naglarna eller borsta hår, likaså bör även en sitthandduk användas, ja för ni kan ju själva tänka vilket slem och slusk som kan skrapas av mot de varma brädorna annars.
Sentensen blir alltså oavsett: SITT på handduken, för fan!
Ja…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör: