Fortsätt till huvudinnehåll

Världen!?

Hallå. Världen I dag:
Huvudvärk, igen. Plötsligt inbokad visning trots att förrådet inte är städat, alla verandabrädor ej oljade, kakelfoget ej ditsprutat. Åh, hej!
Måste lägga i rem mellan 21 - 24 och fixa.
Klippa gräs i ösregn?
Beskedet om hastigt inkomna spekulanter gjorde min hjärna totalt ofokuserad.
Hur ska jag komma ihåg stegkombinationerna nu da?
Och hur ska Iran göra egentligen?
Ska dom bara kliva upp där på planen och leka bror stor och vifta med puffror så att världen håller andan och ger dem vad de vill ha. Lite djävla potens?
Man kan hata stora stygga vargen men ibland kan man försöka tänka på vad det är den vill, hur det är för den.
  - Hur är det egentligen Israel?
Vem som nu ska svara? Disparata röster även där antagligen.
Disparata röster i min familj.
Disparata röster i min hjärna.
Det regnar. Och jag har lätt för att tycka saker är jobbiga, bara för mig, stackars mig.
Men se de de har en inge för ...
Inte här. Ingen tycker synd om någon i den här familjen. Inte ens mig. Och det tycker jag är synd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En kärlekshistoria

Chockerande lycklig! Min man har fått sitt uppehållstillstånd. Helt frankt ... bara så där. Och jag överraskas av med vilken känsla jag mottar beskedet. Som om huvudsvålen exploderar av all tacksamhet och kärlek som vill in och ut, samtidigt. Älskade Migrationsverk, så juste! Kära Byråkrater; så underbara! MYNDIGHETSUTÖVNING! I love it! Och vi har inte ens lagt en krona i muta. Inte slickat ett arschel. Bara blivit trevligt och vänligt bemötta. Ärligt talat! Den här dan: Människors välvilja, människors omtanke, människors kärlek. Jag satt på bussen i telefonkö, var god dröj 12 minuer. När de plötsligt svarade och jag frågade efter numret till vår handläggare petade jag tjejen framför mig i ryggen och sa ursäkta kan jag låna en penna. Hon letade och letade men tog tillslut sin mobil och skrev upp siffrorna som jag repeterade. Sen ringde jag, för att säga att jag skulle resa och vill de ha kompletteringar till ansökan finns jag tillgänglig 2 veckor framöver. Jag hann inte ens f...

Raggsockor vs Silkesstay-ups

Plötsligt ler den där Elin Kling när hon dansar. Bjuder insidan utåt och är så äckligt härlig och supercharmig som man inte trodde att hon var när man först såg  poserna och maneren i det första Lets Dance programmet där hon förde sig som vore hon en representant för, en avatar rentav från en bloggtoppande modesajt i en av de största kvällstidningarna.  Där försökte hon förvirrat spela ut hela registret som hör till stigmat att tillhöra mediaeliten, de som gör det, levererar, kammar hem, hon spelade på en attityd som lämnade så mycket att önska mellan det som syntes och det man ville komma åt av genuin människa där bakom.  Är det bara den lilla fläck av sig själv som man kan presentera  i de sammanhang där hon oftast rör sig? Det verkade inte bättre. Efter juryns kritik har hon öppnat upp. Att sappa över till ettan och i Skavlan se hur Sapphire som skrivit boken Push vilken filmen Precious baserats på gör den här kontrasternas insikt ännu starkare. Antagligen är...