Fortsätt till huvudinnehåll

Uppställning kamrater!


Är det för att markera att kungen V E R K L I G E N  accepterat prinsgemålen som de bryter symmetrin: kvinna till höger om mannen, kvinna till höger om mannen, man till höger om kvinnan Kronprinsessan, så att Daniel får stå bredvid kungen?
Måste vara en KD-dröm det här, med äkta par äkta par äkta par.
Men vem har stylat mamma Westling, här i en beige mundering med platta skor till? 
Och varför ställde man henne främst i bild?
Konungen av Sverige med ett förvirrat uttryck. Vad kände han i den där stunden? 
För vem är det här steget längst egentligen, för vem har klassgränserna starkast barriärer?
Med all sannolikhet för di kungeliga. De har förvisso sina maner och sin hemtamhet med konventionerna att falla in i, men i övrigt, att vara en del av och med dem de förut haft en sådan distans till, som de försökt tjäna genom att böja sig ner och klappa på huvudet, det kräver ett tålmodigt överseende.
Prins Daniel han står med händerna för skrevet, igen.

Var är de på väg? Vad ska de göra? Var kom de ifrån innan de ställdes upp i den här lustiga raden?
Jag är helt enkelt fascinerad av settingen i den här scenen.

Chockad förstås över att se hur den där sportiga killen som full av charm konverserade prinsessan på Hockey nu ser så här uppstramad ut.
Missade ni boxer-njuren i AB? Det är elakt, men det är roligt. Förlåt. 

Förresten jag undrar också hur V E R K L I G H E T E N S folk kan ha råd att vara inbjudna till ett sånt här evenemang? Sätter knugen in ett litet tillskott på allas konton så att man förmår införskaffa alla dessa spektakulärt exklusiva kläder, blomster, gåvor, och andra finesser (manikyr, pedikyr, före- och efter- behandling hos psykologen, m.m.) som man måste hålla sig med vid fester av dignitet som den här? 

Kommentarer

  1. Före- och efter- behandling hos psykologen, hahaha, ja, det var ungefär vad jag var inne på när maken och jag pratade om det hela. Jag kan inte låta bli att beundra dom lite, dom som klarar kalaset. Vad är dom gjorda av? Eller: vad går dom på? ;)

    SvaraRadera
  2. Ja, jag VEEEET inte hur dom gör. Det enda lilla tecknet på distansering till sammanhanget var väl när Westlings släktingar gick på den KILOMETERLÅNGA blå mattan på väg in till kyrkan och en av mostrarna och hennes man inte kunde låta bli att fnissa. Det tyckte jag var friskt. För så overkligt måste det väl ändå vara att gå där i en tung sidendress...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Sideboard

Småtomtar, en del sammetade i helrött med luva andra i bilmotormantröja, jeans, gummisar och en på ICAs blev över från förra året avdelning inköpta tomtemössa; tunnt tunnt bomullstyg med en sladdrig vit kant. Så stod dom, hoppade, kivades, hela samlingen av barn, överfulla av förväntan alldeles nedanför trappan.
Utanför Stora Scen- ingången stod släkten.
En väldans hög medelålder på den.
Utanför det där, som ett sideboard, där man ställer sina avlagda glas - som ett sideboard som med dess osynliga funktion uppskattas uppskattades väl jag, typ ingenting - så stod jag där i kulturhusfoajen.

Vi hade bestämt tisdagsträff, i cafeet.
Spontant, den som hinner och vill, den kommer.
Så efter ett långt köande slog vi oss ner i samlingarna och sa alldeles för högt att barn nu förtiden är för djävla högljudda.
"Dom skriker ju, rakt ut, som om motorn lagt av och det behövs kompenseras med en artificiell högljudsrea."

Klasskampen pågick i små tigerhjärtan där borta under trappan.
"Fö…

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:




Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...